Svar på kommentar
Publicerat den
anonym om Tatuering:
"tänk när du mår bättre och inte sörjer på samma vis. då kommer du att ångra dig."
Det var ett tag sedan jag skrev om det här med Kim och det märks eftersom folk inte verkar ha någon aning om hur jag mår och hur jag tacklar detta. För ca ½ år sedan kände jag att jag kunde förlåta mig själv för vad jag gjort och trots att valet om att låta Kim somna in var något av det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv så mår jag jättebra idag. Det är klart att jag tänker på henne och frågar mig själv hur jag hade levt idag om jag valt att behålla henne, men jag måste även se framåt.
Vi upplever alla jobbiga saker i livet och jag insåg för inte så länge sedan att jag inte alltid kan leva i det förflutna. Jag gjorde vad jag ansåg var bäst och jag står för vad jag gjort. Om jag hade varit Kim hade jag velat att min mamma tagit samma beslut för mig; det bästa baserat på situationen.
Det tog mig 1 ½ år att förlåta mig själv och processen var väldigt jobbig. Jag grät oavbrutet i perioder och kunde varken sova eller äta. Jag åkte ofta till minneslunden i Falun och det var där jag kunde sörja som mest. Det var där jag släppte ut mina känslor och tankar. Ju fler gånger jag var där desto bättre mådde jag. Det hände även i mitten på januari (Kims beräknade 1-årsdag) att jag skrattade när jag besökte platsen. Jag insåg därför att jag mådde bättre och bättre. Att jag nu sörjde på ett annat sätt.
Varje gång jag tänker på Kim eller när det är en speciell dag tänder jag ett ljus för henne. Eftersom det är en bit till minneslunden är det så jag idag väljer att sörja henne. Jag har inte fällt en tår pga. detta på 6 månader nu och det känns jättebra då jag tidigare grät så fort någon sa hennes namn. Så jag sörjer inte på samma sätt idag som jag gjorde då. Det är en anledning till att jag vet att jag inte kommer att ångra mig vad gäller tatueringen.
Kim var den vackraste och största delen av mitt liv och på något sätt kommer hon alltid att vara det och tatueringen kommer att symbolisera all sorg, men också all glädje som hon gav. Jag har funderat över det här länge och jag är väldigt säker på att det är det här jag vill och ska göra.
"tänk när du mår bättre och inte sörjer på samma vis. då kommer du att ångra dig."
Det var ett tag sedan jag skrev om det här med Kim och det märks eftersom folk inte verkar ha någon aning om hur jag mår och hur jag tacklar detta. För ca ½ år sedan kände jag att jag kunde förlåta mig själv för vad jag gjort och trots att valet om att låta Kim somna in var något av det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv så mår jag jättebra idag. Det är klart att jag tänker på henne och frågar mig själv hur jag hade levt idag om jag valt att behålla henne, men jag måste även se framåt.
Vi upplever alla jobbiga saker i livet och jag insåg för inte så länge sedan att jag inte alltid kan leva i det förflutna. Jag gjorde vad jag ansåg var bäst och jag står för vad jag gjort. Om jag hade varit Kim hade jag velat att min mamma tagit samma beslut för mig; det bästa baserat på situationen.
Det tog mig 1 ½ år att förlåta mig själv och processen var väldigt jobbig. Jag grät oavbrutet i perioder och kunde varken sova eller äta. Jag åkte ofta till minneslunden i Falun och det var där jag kunde sörja som mest. Det var där jag släppte ut mina känslor och tankar. Ju fler gånger jag var där desto bättre mådde jag. Det hände även i mitten på januari (Kims beräknade 1-årsdag) att jag skrattade när jag besökte platsen. Jag insåg därför att jag mådde bättre och bättre. Att jag nu sörjde på ett annat sätt.
Varje gång jag tänker på Kim eller när det är en speciell dag tänder jag ett ljus för henne. Eftersom det är en bit till minneslunden är det så jag idag väljer att sörja henne. Jag har inte fällt en tår pga. detta på 6 månader nu och det känns jättebra då jag tidigare grät så fort någon sa hennes namn. Så jag sörjer inte på samma sätt idag som jag gjorde då. Det är en anledning till att jag vet att jag inte kommer att ångra mig vad gäller tatueringen.
Kim var den vackraste och största delen av mitt liv och på något sätt kommer hon alltid att vara det och tatueringen kommer att symbolisera all sorg, men också all glädje som hon gav. Jag har funderat över det här länge och jag är väldigt säker på att det är det här jag vill och ska göra.
