Fertilitetsutredning avslutad
Publicerat den
Vi skulle ha träffat vår fertilitetsläkare, Cecilia, inom den närmsta veckan för att diskutera hur vi går vidare. Det kommer dock inte bli av då hon kontaktade mig per telefon igår. Hon förklarade att hon inte kan göra någonting mer för oss och att hon kommer skicka en remiss till IVF. Jag blev väldigt ledsen, men också irriterad när hon sade det sista. Hur kan man som fertilitetsläkare ta förgivet att man vill göra IVF bara för att man är oförklarligt barnlösa? Hon frågade aldrig om vi ville utan sade bara att en remiss kommer skickas. Jag klarade inte av att säga att vi inte vill då jag var chockad och får därmed skylla mig själv. Mikael tycker att jag skall ta kontakt med henne när kallelsen för blodproverna har kommit och meddela att vi har ångrat oss, att vi vill försöka själva ett tag.
Vi har diskuterat insemination, men det var det aldrig något tal om utan det är raka vägen till IVF som gäller om vi vill ha hjälp av landstinget. Vi har dock fått klartecken från Carl von Linnékliniken i Uppsala och har ett inbokat besök onsdagen den 23/10, kl.14:30. Mikael vill tyvärr att jag avbokar besöket då jag inte konsulterade med honom innan jag bokade det (dumt...). Det är tråkigt att jag skall behöva göra det, men nu vet vi åtminstone vart vi skall vända oss om/när vi tröttnar på att försöka på egen hand. Om vi inte hade fått klartecken därifrån hade vi eventuellt åkt till Danmark.
Jag passade på att fråga Cecilia om det här med endometrios. Hon förklarade att det endometrios kan göra är att det skapar ärrbildning på äggledarna och eftersom spolningen visade att jag inte har det är det ingen idé att söva mig bara för att bekräfta/utesluta att jag har det. Jag skulle med andra ord ha blivit sövd "i onödan". Jag nämnde också det här med att jag har gula flytningar (har jag skrivit om det?), men det är ingenting som är farligt då det inte påverkar förmågan/chansen att bli gravid. Det som kan hända är att det blir besvärligt och det är det inte, inte än i alla fall.
Det känns förjävligt att de inte kan (snarare att de inte vill) göra någonting mer för oss. Det känns som att vi blir bortprioriterade bara för att vi är friska och anses ha alla chanser i världen att bli gravida, vare sig det är med hjälp eller utan (då i form av IVF). Skall det behöva vara så?
Brukar det inte vara väntetid om man ska göra ivf? Tänker att de kanske är dumt att ta bort det om ni endå får vänta och försöka under tiden?
Svar:
Louise Hedblom
Elin - Melvin och Alicias mamma <3