Det blev ingen bebis den här gången heller (jag började blöda idag på BIM+1). Jag räknade aldrig med att mensen skulle utebli och att vi skulle plussa, men jag är ändå besviken. Man hoppas ju att man skall mötas av ett positivt besked, att en krabat växer och gror i magen. Jag försöker vara positiv och intala mig själv att vi kommer lyckas en dag, men jag känner mig så blåögd. Det är bara naivt att tro att spolningen kommer att ge resultat bara för att den gjorde det för min syster. Det känns ibland som att det bara är en dröm, som att det aldrig kommer att bli verklighet. Det är nästan så att jag på allvar tror att vi aldrig kommer att lyckas. Det har jag väl trott enda sedan vi började försöka, men det är inte förrän nu som det verkligen börjar sjunka in. Jag kommer aldrig bli mamma! 

Den här blödningen har varit smärtsam och jag har varit tvungen att sitta med en värmedyna. Rosenroten verkade inte hjälpa alls den här gången… Det är tur att jag bara blöder i 2-3 dagar.