Det har varit en lång och orolig natt. Jag hade problem med att komma till ro (det har jag annars också, men inatt var det svårare än vanligt) och när jag väl höll på att somna kände jag hur Mikael petade mig i ryggen. Han hade drömt en mardröm och behövde tröstas  Han drömde att han var steril och att jag lämnade honom p.g.a. det. Han kramade om mig extra hårt och sade att jag aldrig får lämna honom. Jag lade mig tätt intill honom och försäkrade honom om att han inte behöver vara orolig. Jag älskar honom och vill ingen annat än att åldras vid hans sida 

Vi låg och kramades en stund innan vi klev upp och gjorde oss i ordning. Jag vill gärna fräscha till mig när vi skall iväg någonstans, men idag orkade jag bara inte. Jag tror inte att personalen eller patienterna på lasarettet bryr sig om att man ser ut som sju svåra år  Det får man göra när man genomgår en fertilitetsutredning.

Klockan var 09:20 när vi klädde på oss och gick mot bussen. Vi fick aldrig någon kallelse (de sade att de skulle skicka ut en) så jag hade inget annat val än att betala. Inte nog med det, busschauffören missade att vi skulle kliva av vid lasarettsrondellen! Han stannade vid hållplatsen, men öppnade aldrig dörrarna. Jag var så stressad över att det bara var 10 minuter kvar innan vi skulle vara på kliniken att jag skrek åt honom att öppna. Det var inget tal om att be snällt. Här skrek vi för fulla muggar. 

Vi kom till kliniken precis i tid och det var nästan så att vi var först med att bli uppropade fast väntrummet var fullt. Vi hälsades välkomna av läkaren, Cecilia, som visade oss in på hennes rum. Hon började med att ta en titt på Mikaels hälsodeklaration och medan hon gjorde det sade hon att hans spermaprov såg bra ut. Jag drog en lättnads suck och blev alldeles tårögd av den anledningen att jag länge har varit rädd för att han skall ha väldigt dålig rörlighet på sina spermier (som innebär att de inte kan befrukta ett ägg på egen hand) eller vara steril. Han kommenterade aldrig provsvaret när vi var på kliniken, men när vi kom hem sade han att det känns bra att veta att han har OS-medaljörer i pungen. Han är bra rolig, han  Cecilia gick därefter igenom min hälsodeklaration och jag fick berätta om min menstruation (hur gammal jag var när jag fick min första, om de är smärtsamma, hur många dagar jag blöder osv.), min ägglossning (om jag känner av den, om jag använder ägglossningstester och om de ger positiva utslag), min förra graviditet, min abort m.m.

När vi var klara med hälsodeklarationerna var det dags att undersökas med VUL. Cecilia hade svårigheter med att hitta min högra äggstock då den sitter längre ut än den vänstra (jag förvarnade henne om det), men annars såg det bra ut. Hon kunde inte hitta några avvikelser. Hon anmärkte dock på att slemhinnan var något tunn, men det berodde troligtvis på att jag precis har haft mens. Efter att jag fräschat till mig (var något kladdig efter glidmedlet från ultraljudsstaven) och klätt på mig gick vi igenom mina blodprover. Det var inga konstigheter med dem. 

Nästa steg i utredningen blir HSS-spolning. Vi kunde tyvärr inte få något exakt datum, men det kommer dröja minst en till två månader p.g.a. personalbrist. Jag struntar i om jag måste vänta i någon månad med tanke på att vi har försökt så pass länge. Jag är bara glad över att spolningen blir av!

Cecilia avslutade besöket med att säga att chansen är stor att jag kommer bli gravid eftersom jag har varit gravid förut, inte har haft några allvarliga infektioner i underlivet som kan påverka äggledarna samt har regelbunden mens och ägglossning. Det var t.o.m. så att hon garanterade att jag kommer bli gravid. Det är bara en fråga om tid och om det behövs någon form av hjälp. Jag tycker inte att det är okej att säga så som läkare. Det finns inga som helst garantier för att vi kommer få barn, hur fertila vi än är. Hon om någon borde veta det... Jag hoppas för allt i världen att jag kommer bli gravid snart, annars kommer jag bara gå och känna mig lurad!

Det känns skönt att veta att vi idag anses vara fertila. Jag har varit väldigt rädd för att någonting skall vara fel, men nu känns det som att vi kan slappna av till HSS-spolningen. Den borde inte visa några konstigheter. Jag vågar dock inte ta ut någonting i förskott. Om livmodern och äggledarna ser normala ut är det sagt att vi skall höra av oss så att vi kan diskutera vad nästa steg blir, om vi skall försöka på egen hand eller om vi skall ställa oss i kö för IVF. Jag personligen känner att jag vill försöka på egen hand. Hur länge kan jag inte svara på, men min magkänsla säger mig att jag aldrig vill göra IVF. Jag har varit emot det från första början och nu känns det som att det är onödigt att göra det när vi i läkarnas ögon kan bli gravida naturligt. Om det är meningen att vi skall ha barn så kommer jag bli gravid utan hjälp (pratar då om insemination, donation och IVF).