HSS-spolning
Publicerat den 16/07 2013, kl. 12.15

Då var spolningen gjord! Jag hade svag mensvärk kombinerat med bruna flytningar när jag vaknade igår och jag var rädd att läkaren skulle säga att vi var tvungna att boka om tiden. Det gjorde hon dock som tur var inte. Det gjorde ingenting att jag hade flytningar så länge jag inte blödde innan undersökningen, vilket jag inte gjorde. Hon började med att göra ett vaginalt ultraljud, som inte kändes någonting, där hon upptäckte att jag hade urin i blåsan  Det var bara att springa på toaletten och fortsätta där vi slutade. Det vaginala ultraljudet som hon gjorde när jag kom tillbaka kändes däremot! Hon blev tvungen att öppna livmodertappen, som bara trilskades, och när hon skulle spruta in kontrastvätskan i äggledarna (spolningen) gjorde det ont. Jag var beredd på att det skulle vara obehagligt, men aldrig att det skulle göra ont och att jag skulle börja blöda! Det var dock inte så konstigt med tanke på att mensen precis slutade och att hon som sagt blev tvungen att öppna livmodertappen, som har varit lättblödande. Det var värt varenda sekund av smärta då hon inte kunde hitta någon förklaring till vår barnlöshet. Genomströmningen såg fin ut och spermierna skall därmed kunna ta sig till ägget. Vilken lättnad! Jag fällde några tårar. En sådan befrielse  Jag har varit så orolig över den här undersökningen, men nu är den gjord och med bra resultat. Jag har ingenting att vara orolig över längre och det känns så fruktansvärt bra!  

 

Om jag skulle försöka beskriva känslan av undersökningen skulle jag beskriva den som varm, stickande och tryckande. Det behöver dock inte innebära att det känns likadant för alla, för de finns givetvis de som inte känner ett skvatt. Jag anser däremot att man skall vara beredd på att det kan vara obehagligt eller rent av göra ont så att man inte blir överraskad. Jag blev väldigt blek och läkaren trodde för en sekund att jag skulle svimma...