Hur rolig har inte den här dagen varit da? När jag kom till praktiken i morse gav chefen mig ett häfte innehållande beskrivning, artikelnummer, färgkoder, ordinarie pris och reducerat pris. Jag fick i uppgift att gå igenom damavdelningen, hitta varorna och märka dem med rätt pricetags (79,50:-, 99:-, 149:-, 199:- och 299:-). Jag märker reavaror i princip varje dag, men bara med pricetags som det står 30- eller 50 % på och inte med de som det står pris på.

Det är inte särskilt svårt att trycka fast tags då man gör det med en pistol, som jag kallar det. Det kluriga är att hitta varorna som skall märkas… Jag hade problem i början (idag), men när jag kom igång och hittade det mesta utan att behöva fråga mina kollegor blev det hela väldigt roligt. Det var så roligt att jag inte ville gå hem när det var dags att stänga butiken! Jag får se det från den ljusa sidan: jag blev aldrig klar och måste fortsätta imorgon. Woho! 

Jag älskar min praktikplats och det kommer att bli väldigt känslosamt när det, om exakt en vecka, är min sista dag. Jag blir ledsen bara av tanken… Jag skulle så gärna vilja vara kvar, men det känns som att chanserna är minimala. Det är andra, medarbetare som är hemma och är mammalediga, som har förtur och det är inte säkert att de kan anställa mig när de har kommit tillbaka. Jag håller i alla fall tummarna. Det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan och jag försöker att leva så gott jag kan efter det. Positive thoughts, Louise! Positive thoughts.