Jag kommer aldrig bli mamma, eller hur?
Publicerat den
Skall det någonsin bli vår tur att plussa och bli föräldrar? Karlns storebror var här på besökt i lördags och när vi satt inne i köket i väntan på maten berättade han att hans sambo är gravid i v.10. Jag tycker såklart att det är jätterolig och jag är glad för deras skull, men jag kan inte låta bli att vara avundsjuk och något bitter. Varför blir aldrig jag gravid? Vad har jag gjort för att förtjäna det här?!
Jag börjar seriöst tro att jag inte kan bli gravid. Jag har haft den inställningen från start för att inte skapa för höga förhoppningar och nu har det gått så långt att jag sakta, men säkert har accepterat att jag aldrig kommer att bli mamma. Jag har inte fått det bekräftat, men det känns inte som att det behövs. Om jag kunde bli gravid så hade jag varit det nu...
Nej, det känns som att det inte är någon idé längre. Jag vill inte försöka mer, inte för att jag inte vill ha barn (för det vill jag!), utan för att minsta all självklander. Jag går och klandrar mig själv för att jag inte har blivit gravid ännu. Det skulle lika gärna kunna vara fel på karln, eller så är det inte fel på någon av oss, men i och med att jag har varit gravid en gång tidigare och försökt med en (utan resultat) innan honom så känns det som att det är p.g.a. mig som det inte händer någonting. Jag vill och vågar inte utredas så vi får se hur det blir. Vi skall iallafall börja med kosttillskott som skall vara bra för spermiekvaliteten och ägglossningen efter nyår. Har jag inte blivit gravid innan sommaren så söker vi antingen hjälp eller så får det vara. Då vill jag inte mer, aldrig (så känner jag idag). Bebissakerna som jag har hemma just nu kommer att säljas och ges bort, bl.a. till karlns bror. Vad är det för vits med att ha bebissaker hemma om de inte kommer till användning?
Det här inlägget är publicerat i efterhand
(2013-09-15)
