Hur orättvist känns inte det här på en skala? Jag stod bredvid en jämngammal kvinna i morse i väntan på att butiken skulle öppna (kan hända att hon var några år yngre. Jag såg henne bara i ögonvrån). Jag var helt säker på att hon var en kund, men det var hon inte… Hon måste ha blivit anställd i dagarna av den anledningen att min handledare sade att det skulle komma en ny idag och det är praktikstopp i december, som innebär att det inte är tillåtet att ha praktikanter! Jag skulle ha varit på Hennes & Mauritz i två veckor till om det inte vore för praktikstoppet.

Jag har varit på dåligt humör hela dagen, men det är ingenting som har påverkat mina rutiner och min prestation i butiken. Jag kan dock ha varit indirekt otrevlig mot den nya genom att undvika ögonkontakt och undvika att prata med henne, men utöver det har jag arbetat på som alla andra dagar. Det är min sista dag imorgon och jag har gruvat mig över det i tre veckor, men nu känns det som en lättnad. Det är tråkigt att jag inte kommer att få vara kvar, men om medarbetarna och chefen skall komma med bortförklaringar till varför de inte kan anställa mig är det lika bra. Jag vill arbeta inom ett företag där man är ärliga mot varandra, där man uppskattar varandra. Jag hade kunnat vara trevligare mot vad hon nu heter, men jag känner mig bara så utnyttjad och lurad! Hur kan man säga till sin praktikant att man inte har råd att anställa och så anställer man någon dagen innan denne slutar? Jag förstår inte… Jag anser att jag förtjänar att bli anställd, jag som har slitit och varit så duktig! Någon är väldigt besviken *vink vink*