Syskonkärlek
Publicerat den
Idag hände någonting oväntat - som resulterade i glädjetårar. Det är nämligen så att vi i familjen/släkten inte uttrycker våra känslor för varandra, så när min lillebror sade att han älskar mig kunde jag inte hålla tillbaka utan det brast direkt. Det kändes helt plötsligt som att man hade ett värde - som om man hade någon betydelse. Jag har aldrig varit med om det (inom familjen), utan jag har under många år inbillat mig att jag endast är till besvär. Det har emellanåt hänt att jag har haft sådana tankar som att det hade varit bättre om mina föräldrar aldrig skaffat mig. Jag har bland annat fått höra att pappa inte ville ha fler barn efter mig och det startade en ond cirkel inuti mitt huvud - att jag gjorde någonting fel som resulterade i att han påstod sig vara nöjd. Ninni var tydligen perfekt och så kommer jag och förstör allting!
Jag älskar dig också, brorsan.
Jag älskar dig också, brorsan.
