I want to accomplish something!
Publicerat den 27/06 2012, kl. 19.32

Jag uppmärksammades under gårdagen av en statusuppdatering på facebook, publicerad av min syster. Hon skrev: Så sjukt glad, men tänker inte avslöja varför riktigt än Ni som vet, säg inget . Jag misstänkte genast att hon var gravid, att hon hade blivit erbjuden arbete eller att hon och karln hennes hade hittat en lägenhet i Smedjebacken (de har haft funderingar på att bosätta sig i hemtrakterna). Hon sade att det inte handlade om något utav det och att hon skulle berätta den stora nyheten för alla så snart hon hade pratat med våra föräldrar. Hon avslöjade nyheten på facebook senare samma dag, men jag hann inte se det på grund av att jag inte orkade hålla utkik. Det slutade med att jag fick höra det från mamma nu ikväll i samband med att jag ringde angående helgen (mamma och pappa kommer hit för att hämta möbler som vi inte längre behöver). Kan Ni gissa vad den stora nyheten är? Hon skall gifta sig!

 

Jag blev väldigt chockad och överraskad när mamma berättade på grund av att vi i familjen har varit av den uppfattningen att hon och karln hennes aldrig kommer att utbyta ringar - vare sig det handlar om förlovnings- eller vigselringar (vi menar ingenting illa, utan hon har personligen sagt någonting liknande). Jag är säker på att vi alla blev lika förvånade, men vi är utan tvekan glada för deras skull Jag måste dock erkänna att nyheten kändes som a slap in the face av den anledningen att den påminde mig om att jag inte har åstadkommit någonting här i livet. Jag kan inte nämna en enda sak som jag är stolt över bortsett från min envishet, min kämparglöd. Jag kommer tyvärr inte långt på den även om den har varit till stor hjälp många gånger...

 

Jag medger att jag är avundsjuk på alla som har kommit ett steg längre i livet, ett steg längre i sina förhållanden. Jag har längtat efter en egen familj i fem år och det smärtar att jag inte är i närheten av någon utav mina drömmar (en egen familj, ett borgerligt utomhusbröllop, ett arbete inom hälsa och/eller idrott, göra innebandykarriär m.m.) medan andra har upplevt eller är på väg att uppleva dem. Varför kan det aldrig bli min tur att ha ett arbete och vara självförsörjande? Varför kan det aldrig bli min tur att vara gravid, förlova sig, gifta sig, skaffa hus osv? Jag orkar inte vara den som står och ser på när andra lever det liv som jag så länge har drömt om... Det är orättvist! Jag ser hur lyckliga alla är med sina barn och sina pojkvänner/fästmän/män. Jag vill också vara lycklig!

 

Kommer jag någonsin att vara någonting annat än flickvän och sambo? Kommer jag någonsin att bli mamma? Jag vet vad jag vill och skall göra om det visar sig att jag inte kan bli gravid på naturlig väg (provrörsbefruktning, insemination och adoption är inte ett alternativ på grund av min tro. Jag är inte religiös på det viset, men jag är övertygad om att allt sker av en anledning och om jag inte kan bli gravid genom det gamla hederliga samlaget är det meningen att jag inte skall ha barn), men jag har inget stöd från Mikael. Han har sagt att han kommer att lämna mig om jag bestämmer mig för att göra det utan en riktig anledning. Jag anser att jag har det, men han köper den inte... Han menar säkert inte att han skall lämna mig bokstavligt, utan jag tolkar det som att han pikar om att han är starkt emot det eller att jag inte behöver göra det. Det här är dock ett beslut som skall tas av mig. Jag kommer såklart att diskutera saken med honom och ta hans åsikter i åtagande, men i slutändan är det jag som har sista ordet. Vi får hålla tummarna för att jag kan bli gravid - inte för att risken finns att han lämnar mig om jag väljer det här (Ni kan säkert lista ut vad det är utan att jag säger det) utan för att min absolut högsta dröm är att ha en egen familj.

 

Grattis till förlovningen och det kommande bröllopet, syrran

Känner på precis samma sätt som du skrev där, jobb, eget hus, familj osv, fast jag har ännu en till på listan.. kommer jag nånsin att få en pojkvän? Jag är ett år äldre än dig och har aldrig varit it något förhållande.. så ibland blir jag lite..ja när man ser kompisar/bekanta som redan har barn eller någon vid sin sida. Men är ju såklart för deras skull.

Vad är det du vill göra om du inte kan bli gravid?