De senaste dagarna har varit underbara och en aning pirriga av den anledningen att jag har haft en karl på besök - närmare bestämt Micke. Han anlände som planerat under torsdagskvällen. Jag hade dock inte väntat mig att han skulle hitta den exakta byggnaden då man inte kan se siffran när man kommer ifrån motorvägen. Jag blev därför väldigt förvånad när han svängde in på parkeringen. Det var i det ögonblicket som nervositeten kom ordentligt och det var nästan så att jag inte vågade gå ned och låsa upp dörren åt honom (man måste ha en särskild nyckelbricka för att komma in), men det kändes inte som att man skulle göra ett gott första intryck om man lät honom stå och vänta på att någon skulle in/ut. Han behövde lyckligtvis endast vänta i någon enstaka minut medan jag samlade mig. Det var dock bortkastat av den anledningen att man blev ännu mer nervös och pirrig när man såg honom samt fick en kram. Han var vackrare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.

Det var relativt stelt de första minutrarna och vi sade i princip ingenting. Det blev dock avsevärt bättre efter att jag hämtat ett täcke i sovrummet som vi delade på. Det dröjde i och för sig en stund innan Micke vågade ta en bit av det, men det var också då som det kändes mindre nervöst och som han vågade kyssa mig för första gången. Han gjorde det visserligen inte direkt, utan han väntade någon timme och slog till när jag minst anade det - jag hade precis slutit mina ögon och dragit en djup suck av välbehag. Det var magiskt!

Vi lade oss relativt sent den första natten, vilket resulterade i att jag inte kunde sova. Micke däremot snarkade på och pratade i sömnen. Jag uppfattade dock aldrig vad han sade, men det var säkerligen bara struntprat. Han verkade sova gott iaf, vilket var huvudsaken. Han vaknade inte förrän vid lunchtid, vilket innebär att halva dagen försvann. Det gjorde dock ingenting av den anledningen att vi inte hade någon som helst aning om vad den hade att bjuda på. Det slutade med att vi svängde förbi stan en sväng då han behövde kolla på skor samtidigt som han ville köpa godis.

Vi gjorde ingenting särskilt nästkommande eftermiddag, utan det började inte hända saker förrän framåt kvällen. Micke ville nämligen bjuda ut mig på restaurang, men eftersom jag inte har någon som helst aning om vilka som är prisvärda och framförallt bra gick vi runt halva stan i någon timme. När vi var inne på sista varvet bestämde vi oss för Akropolis - som serverar rätter av grekisk karaktär. Jag minns inte riktigt vad Micke beställde, men ett svagt minne säger mig att det var fläskfilé charlesmagne. Jag brukar vanligtvis vara väldigt liten i maten, så det fick bli en portion pasta bolognese för min del (gick på säkra kort då jag inte ville beställa någonting som visat sig vara äckligt). Det var en aning kyligt i salen, men det gjorde ingenting i och med att man hade gott sällskap som gjorde en varm - inombords.

Det har inte hänt någonting mer som är värt att nämna mer än att det har varit en underbar helg. Det jobbigaste var ögonblicket då Micke svängde ut från parkeringen och begav sig hemåt. Hade det inte varit för studierna och praktiken kunde jag ha följt med honom! Det är sagt att vi skall ses snart igen, men exakt när är inte fastställt eftersom jag måste se över ekonomin när räkningarna har kommit. Resan är nämligen allt annat än billig - kostar minst en tusenlapp. Det hindrar mig dock inte från att boka en biljett och sätta mig på tåget. Jag har verkligen kärat ned mig i den här karln.