Den näst sista dagen på praktiken var rena katastrofen av den anledningen att två av tre lektioner spårade ur. Det hela började med att en elev protesterade i samband med att jag och min handledare agerade domare - de spelade volleyboll. Denna elev är en person som vill att alla skall rätta sig efter honom/henne och när vi inte gjorde det fick vi höra saker som pedofil, jävla norrlänning (det hörs klart och tydligt att jag är från Dalarna! Det var t.o.m. så att en annan elev, som jag aldrig har träffat, kunde höra att jag är ifrån Falu-trakten) samt att jag inte hade någonting att säga till om eftersom jag inte är lärare. Han/hon pekade också finger åt min handledare och hotade henne - vad han/hon sade är dock ingenting som behöver sägas här, men det slutade med att hon kontaktade rektor angående hans/hennes beteende vilket jag anser är bra. Man har ingen rätt att bete sig hur som helst även om man i efterhand ber om ursäkt (han/hon gjorde det senare under dagen. Dock inte till mig).

I och med ovanstående situation tvingades min handledare att söka upp rektorn och det innebar att jag fick ansvara för nästkommande lektion. Det gick inte som jag hade hoppats på, utan det var en elev som vägrade lyssna och det slutade då med att jag stängde dörren till bollförrådet - som jag inte har nyckel till. Det är många som kommer med inställningen att de kan göra som de vill samt att jag ger med mig enbart för att jag är praktikant, vilket jag motbevisade här. Jag kan också vara bestämd och hård! Det gick i slutändan bra tack vare att en elev sprang iväg och hämtade min handledare som fick styra upp lektionen. Gissa om jag fick skäll av grabbarna i klassen när de skulle gå till omklädningsrummet. De harklade ur sig saker som att det var den sämsta lektionen någonsin, att jag är dum i huvudet och att det skall bli så skönt att slippa mig m.m. Jag försökte att inte ta det personligt, men det var väldigt svårt i och med att man vill göra ett bra jobb - jag gillar trots allt min roll och trivs bra på praktiken. Det kan dock inte vara frid och fröjd hela tiden, utan det krävs motgångar för att man skall växa.

Jag borde inte publicera detta inlägg, men jag gör det i syftet att visa hur det kan vara. Jag har i många år målat upp en bild av att det skall vara a piece of cake att vara idrottslärare, men det är det verkligen inte. Man har sina bra och dåliga dagar - och detsamma är det med eleverna.