Vilken dag det har varit! Jag kunde i princip inte sova inatt p.g.a. nervositeten som kommer med förändringar och det blev inte bättre av att jag var halvt död när väcklarklockan ringde kl.07:00. Jag brukar kunna somna om en stund om jag är väldigt trött, men nu var det bara att pallra arslet ur sängen och ta hand om det lilla som var kvar innan mamma och pappa kom med släpen. Mikael ställde i ordning möbler och kartonger, så att de var lätta att komma åt, medan jag packade ned sängkläderna i svarta sopsäckar och skafferiinnehållet i banankartonger.

När vi hade plockat i nästan en och en halv timme tyckte Mikael att det var dags att gå till affären och köpa frukost. På vägen dit ringde jag till pappa för att höra hur långt de hade kommit och det visade sig att de var i närheten av Vallby (1-2 minuter med bil). Jag förvarnade honom om att vi inte var hemma, men att vi skulle skynda oss så gott vi kunde.

När vi kom tillbaka från affären stod de parkerade med varsin bil och varsitt släp utanför porten. Vi pratade en stund innan vi gick in i lägenheten för att hugga in i allt bråte. Jag och pappa lastade in kartonger och småsaker på det minsta släpet medan mamma torkade ur kylskåpet och Mikael plockade i sovrummet. De skall vara glada att de fick plocka inomhus... Jag och pappa fick arbeta i regnet. Några av kartongerna blev blöta, men det var ingenting som skadade innehållet.

Vi hann inte mer än att lasta på alla småsaker innan det var dags för Mikael och pappa att åka och hämta våra nya soffor. Jag hade gärna följt med och hjälpt till, men det gick inte p.g.a. att jag inte fick plats i bilen (baksätena var nedfällda). Jag var dock säker på att de skulle klara sig utan mig och att de skulle komma tillbaka inom 20 minuter med tanke på att det fanns två stycken hissar i byggnaden där sofforna skulle hämtas, men icke! De var inte klara förrän kl.10:20 (de åkte kl.09:40) tack vare att 3-sits soffan var för stor för hissarna och fick bäras ned i trappen, från åttonde våningen. Jag som vill vara punktlig började bli stressad när klockan passerade 10. Vi hade en bokad tid med en socialförvaltare kl.10:15, så när de kom tillbaka var det bara att sätta sig i bilen och åka i ilfart mot stan. Jag sade till Mikael att vi säkert skulle bli nekade hjälp p.g.a. att vi var sena och jag hade tyvärr rätt. Kvinnan i receptionen sade att det inte fanns någon som kunde ta emot oss, men att vi kunde boka in en ny tid den 13/9. Jag förklarade att vi håller på att flytta och att vi inte kan ta den tiden. Hon hänvisade oss till en telefon längre ner i korridoren och jag fick prata med en förvaltare - som sade samma sak. Vi fick gott vända på klacken och åka tillbaka till lägenheten... Jag tar på mig det här då det var jag som bestämde vilken tid vi skulle hämta sofforna (jag trodde att det skulle gå snabbare än det gjorde). Jag hade också kunnat säga till socialen när jag bokade tiden från början att den 31/8 skulle bli väldigt tight eller ringt, idag, och förklarat situationen. Jag trodde dock inte att det skulle behövas. Vi får helt enkelt söka ekonomiskt bistånd hos socialförvaltningen i Falun.

Mikael och pappa stannade kvar i lägenheten och tog hand om det som var kvar medan jag och mamma åkte mot Falun för att hämta nycklarna (klockan var då 11:30). Det var bestämt att vi skulle hämta dem kl.14:00, men när vi kom dit var Marie och karln hennes inte klara på långa vägar. Kan Ni gissa när hon lämnade över dem? Två timmar senare! Hon bad inte om ursäkt över att vi fick vänta utan hon gick emot bilen och sade någonting i stil med Här! (när jag öppnade dörren) och gick... Jag kan förstå om hon var stressad, men inte behövde hon vara halvt otrevlig för det? Jag hade ingenting emot att vänta, men att behöva sitta i två timmar är inte okej. Hur kan man säga att man skall mötas kl.14 när man vet att man inte kommer att vara klar innan kl.16? Jag hade kunnat stanna kvar i Västerås och hjälpt till med städningen eller lastningen av det stora släpet under de två timmar som vi fick vänta... Nu kom inte Mikael och pappa till Falun förrän kl.18-19 p.g.a. att de inte fick någon hjälp. Jag passade på att bära upp alla kartonger (utom de två tyngsta) i lägenheten i väntan på möblerna. 

När karlarna var framme åkte jag, mamma och Mikael till McDonalds för att handla någonting att äta medan Elias (som blev hämtad i Smedjebacken) och pappa bar in möblerna i lägenheten. Det var en hel drös med människor inne i restaurangen och vi valde av den anlendningen drive-in. Jag är dock tveksam över om det gick snabbare, men vi fick våran mat till slut. Jag är ingen stor beundrare av snabbmat, men nu satt det fint. En smörgås och en smoothie till frukost var ingenting att hurra över... Vi höll nästan på att dö av hunger, hela bunten 

Efter att vi smällt i oss maten var det dags för mamma och pappa att åka hem till sig. Elias är fortfarande kvar då han skall sova här. Han kommer dock att sova på bäddmadrassen då resårmadrassen blev blöt i transporten. Jag tror inte att han lider av det. Kunde han sova under vardagsrumsbordet som barn kan han sova på en tunn madrass på golvet. 

Jag har inte kunnat vila någonting förrän nu. Jag är öm i halva kroppen och lär må gott imorgon. Det skall bli så skönt när vi är klara med allting! 

Ja.. Nu bor vi i Falun iallafall. Hem, ljuva hem