This time it's for real
Publicerat den
Det har varit väldigt tomt här de senaste dagarna av den anledningen att det har pågått alldeles för mycket på en och samma gång. Vet inte riktigt i vilken ände man skall börja, men kan säga som så att det var ett misstag att be Dennis att ta mig tillbaka eftersom känslorna har försvunnit. Varför vi bestämde oss för att försöka en sista gång kan jag inte svara på, men jag tror att det har att göra med praktiska saker som boende och ekonomi. Jag har nämligen inte kunnat sluta tänka på vart han skall ta vägen om det tar slut (vilket det nu har gjort). Vi har dock kommit överens om att han kommer att bo kvar i lägenheten tills han har hittat en permanent lösning. Han fokuserar på att kunna flytta så snart som möjligt (för vem vill bo tillsammans med sitt ex?), men med tanke på att det är svårt att hitta bostad i Västerås kan det ta ett tag. I värsta fall får han pendla från Trosa.
Det kommer att bli kämpigt rent ekonomiskt för min del eftersom endast vardagsrumsmöblerna (minus databordet) tillhör mig i möbelväg (nästan allt porslin är mitt). Det innebär att det måste inhandlas en hel del, bl.a. köksbord och stolar, databord och datastol, säng och byrå, mikrovågsugn, tv och dvd. De två sistnämnda finns dock hos mina föräldrar som jag skulle kunna få ta, men räknar med de ändå eftersom det är saker som måste has.
Bortsett från bristen på saker känns det spännande att återigen få bo ensam. Det känns som att det behövs efter allt som har varit. Har dock haft funderingar på att söka inneboende eftersom jag inte har användning för två rum. En annan lösning skulle kunna vara att be hyresvärden att låsa igen det minsta rummet och därmed sänka hyran, men jag är övertygad om att de inte kommer att gå med på det.
En annan anledning till att vi har bestämt oss för att gå skilda vägar är att jag faktiskt har träffat en annan. Situationen är dock väldigt komplicerad pga. att han har fått höra att jag befann mig i ett förhållande när vi fick kontakt. Jag sade aldrig det till honom av den anledningen att jag planerade att lämna Dennis (som var svårare än jag trodde i och med att jag är den som väntar på att bli lämnad. Inte tvärtom), men för två dagar sedan kändes det som att det var lika bra att klämma ur sig sanningen. Han har inte svarat och kommer förmodligen inte att göra det heller, vilket är förståeligt. Vem vill starta en relation (oavsett om det handlar om att vara vän eller förhållande) på en lögn?
Ni behöver inte predika om att jag skall ta det lugnt hädanefter för det kommer jag att göra. Känner att jag inte är redo att börja träffa andra riktigt än eftersom det är så mycket som skall göras. Vi måste kontakta hyresvärden angående kontraktet, Dennis skall flytta ut, det skall inhandlas nya saker till lägenheten samt att jag måste få tid för mig själv. Har dock ingenting emot att ta en vända på stan och ta en fika, men något förhållande kommer inte på frågan förrän allting är på sin plats.
Det kommer att bli kämpigt rent ekonomiskt för min del eftersom endast vardagsrumsmöblerna (minus databordet) tillhör mig i möbelväg (nästan allt porslin är mitt). Det innebär att det måste inhandlas en hel del, bl.a. köksbord och stolar, databord och datastol, säng och byrå, mikrovågsugn, tv och dvd. De två sistnämnda finns dock hos mina föräldrar som jag skulle kunna få ta, men räknar med de ändå eftersom det är saker som måste has.
Bortsett från bristen på saker känns det spännande att återigen få bo ensam. Det känns som att det behövs efter allt som har varit. Har dock haft funderingar på att söka inneboende eftersom jag inte har användning för två rum. En annan lösning skulle kunna vara att be hyresvärden att låsa igen det minsta rummet och därmed sänka hyran, men jag är övertygad om att de inte kommer att gå med på det.
En annan anledning till att vi har bestämt oss för att gå skilda vägar är att jag faktiskt har träffat en annan. Situationen är dock väldigt komplicerad pga. att han har fått höra att jag befann mig i ett förhållande när vi fick kontakt. Jag sade aldrig det till honom av den anledningen att jag planerade att lämna Dennis (som var svårare än jag trodde i och med att jag är den som väntar på att bli lämnad. Inte tvärtom), men för två dagar sedan kändes det som att det var lika bra att klämma ur sig sanningen. Han har inte svarat och kommer förmodligen inte att göra det heller, vilket är förståeligt. Vem vill starta en relation (oavsett om det handlar om att vara vän eller förhållande) på en lögn?
Ni behöver inte predika om att jag skall ta det lugnt hädanefter för det kommer jag att göra. Känner att jag inte är redo att börja träffa andra riktigt än eftersom det är så mycket som skall göras. Vi måste kontakta hyresvärden angående kontraktet, Dennis skall flytta ut, det skall inhandlas nya saker till lägenheten samt att jag måste få tid för mig själv. Har dock ingenting emot att ta en vända på stan och ta en fika, men något förhållande kommer inte på frågan förrän allting är på sin plats.
enligt sambolagen har du/ni rätt att dela allt på hälften, alltså allt som har med bohaget att göra (allt som är inköpt för gemensamt användande) :)
Jonna