Tack vare att lägenheten kändes tom och tråkig efter att Dennis gått till skolan bestämde jag mig för att cykla ner till gymmet för att köra ett lätt konditionspass och påbörja vägen mot min (förhoppningsvis) nya kropp.

När jag ombytt och klar klev ut i lokalen upptäckte jag att våra bästa år, som är min favoritserie, skulle till att börja och för att försäkra mig själv om att inte fuska med träningen bestämde jag mig för att löpa tills programmets slut - 50 min. Det var tänkt att jag skulle fortsätta även in på Top model (det finns 6st tv apparater på väggen framför löpbanden, crosstrainers och cyklar), men jag kände att mina knän inte orkade och jag valde därför att ge mig för dagen och försöka att ta igen det på specialidrotten imorgon istället. Då kommer jag även att lägga en del styrka också.

Ni som har följt min blogg ett tag är förmodligen övertygade om att jag kommer att torska denna gång också och det motiverar mig faktiskt till att bevisa motsatsen, att jag kan bara jag vill. Det som driver mig är dock inte er tvivel på mig, utan det är vetskapen om att min kropp kommer att (förhoppningsvis) bli snyggare samt att jag kommer att klara av mer.

De senaste åren har jag varit begränsad i min träning pga. mina knän samt min axel och jag har nu bestämt mig för att sätta ihop ett rehabiliteringsprogram i hopp om att i framtiden kunna träna utan smärta. Detta skulle jag ha gjort för länge sen, men då hade jag inte den kunskapen jag har idag.

En vältränad och snygg kropp kommer alltså att vara en bieffekt av träningen, men det riktiga målet är att få bort smärtan som jag under så lång tid har upplevt - även om det har blivit bättre med åren. Iaf i knäna.

Som det är nu funderar jag på om jag skall göra så att jag, varje kväll, redovisar vad jag har stoppat i mig samt vad jag har tränat. Allt för att jag själv ska få en överblick i hur det går samt om jag borde förändra någonting. Ni får då även möjligheten att komma med tips, för det är alltid välkommet.