Efter att ha spenderat en veckas tid utan min andra hälft har jag börjat inse hur mycket han faktiskt betyder för mig. Hur mycket jag saknar honom. Som det är nu finns risken att han kommer att vara borta fram tills på söndag eller längre, men min förhoppning är att han skall hinna hem tills på fredag i och med att vi då (som tidigare nämnt) har varit tillsammans i 16 månader samt att det kan vara mysigt att få fira midsommar tillsammans. Han får dock inget besked angående sitt arbetsschema förrän imorgon eller på torsdag, vilket innebär att jag kommer att få spendera ytterligare ett par dagar utan honom - ovetandes om när vi ses nästa gång. Det känns inget vidare, men det är en tröst att veta att han kommer hem förr eller senare.

Skulle det sluta med att han måste arbeta fredag-lördag kan det hända att jag sätter mig på tåget för att åka till Smedjebacken, men eftersom vi inte har någon aning om hur det blir ställer jag in mig på att han kommer hem. Förhoppningsvis.