Dag 6
Publicerat den
Min första kärlek
Nu kommer inte jag att skriva om min första pojkvän eftersom jag tycker att det är skillnad på att ha pojkvän och att vara tillsammans med sin kärlek. Det är svårt att förklara, men min första pojkvän älskade jag aldrig utan jag tyckte endast om honom och det är delvis därför som jag väljer att skriva om den första killen jag någonsin älskat.
Ni som känner mig sedan tidigare förstår att det är Rasmus jag pratar om och för Er som inte har hängt med så långt kommer här en berättelse om oss:
När jag skulle börja åk.8 bytte jag skola från Smedjebacken till Ludvika pga. mobbingen. Som många kanske är bekanta med så har man elevens val under högstadiet - en kurs man får välja att läsa. Jag hade då valt idrott och under lektionen den 15/9-04 (min pappas födelsedag) träffade jag Rasmus för första gången. Han hade nämligen också valt idrott då han under många år spelat både fotboll och innebandy.
Jag hade någon vecka tidigare sett honom på första lektionen (introduktionen), men det var inte förrän den 15/9 som vi pratade med varandra första gången - i samband med att jag gjorde illa mig. Vi spelade nämligen innebandy på småmål och när jag fick en armbåge i ansiktet kom han fram till mig och frågade om det gick bra. Efter det flöt allting på.
Vi började att prata på bl.a. Lunar samt msn och efter ett tag pratade vi om att träffas utanför skolan. Han följde med mig hem en dag efter sin prao (som det på den tiden kallades) eftersom vi båda skulle ha innebandyträning. Han hade bara någon vecka innan bytt till samma klubb som mig, så då passade det perfekt.
Innan träningen åkte vi hem till mig och vi pratade i timmar. Det var otroligt lätt att prata med honom och jag kände mig väldigt trygg. Framåt kvällningen var det dags att gå till Bergahallen och enligt Rasmus så kysste han mig då för första gången. Jag minns det dock inte.
Vi hann inte göra så mycket under den dagen pga. våra träningar, men jag minns att hans kusin dagen efter hört från honom att han skaffat flickvän. Det betydde alltså att vi blev tillsammans denna dag, 14/10-04.
Eftersom vi träffades genom att vi gick på samma skola träffades vi väldigt ofta - närmare bestämt varje dag under 8 månaders tid - tills det var dags för honom att börja på gymnasiet. Han var nämligen 1 år äldre än mig, alltså -89:a.
Sommaren-05 åkte vi på vår första semester tillsammans och den ägde rum i Hemavan med hans föräldrar. Hans pappa hade nämligen genom jobbet fått hyra en stuga där, så vi blev erbjudna att följa med vilket vi också gjorde. Resan var både bra och dålig, men i det stora hela var det skönt att få komma bort lite.
När skolan sedan drog igång fortsatte vi att träffas. Tiden gick och vi hade helt plötsligt varit tillsammans i 1 år. Jag gick ut 9:an och skulle byta gymnasiet samt flytta hemifrån. Vi kunde då endast träffas på helger, men trots detta valde vi att förlova oss efter 1 år och 11 månader - på hans initiativ. Jag var överlycklig, men lyckan blev kort. Redan efter 4 månader som förlovade märkte jag att han betedde sig konstigt och det visade sig att han tyckte att vi växt ifrån varandra pga. att vi inte kunde ses lika ofta som tidigare. Vi pratade ut och jag förklarade för honom att om vi tagit oss såhär långt så kan vi klara allt.
En månad senare, när vi varit tillsammans i 2 år och 5 månader, åkte jag hem till mina föräldrar och tur var väl det. Vi pratade nämligen på msn den kvällen och även då märkte jag att någonting var fel. Han pratade konstigt och ville inte riktigt vara rak på sak, men jag förstod direkt att han tänkte göra slut. Jag sade till honom:"Du gör fan inte slut med mig på msn!" så jag bad pappa om skjuts så att han kunde göra slut face to face.
Jag minns den dagen som igår. Aldrig har jag varit så ledsen och t.o.m hans mamma var förkrossad. Hon frågade:"Hur ska vi klara av det här?" och kramade om mig. Jag vet att hans föräldrar tyckte bra om mig, vilket jag också gjorde. Jag kunde dock inte tvinga Rasmus att vara tillsammans med mig om han inte ville det.
När vi pratade ut den kvällen sade han att han - tack vare att jag flyttat och för att vi inte kunde ses lika ofta som tidigare - blivit kär i en tjej i sin klass. Jag fick i efterhand veta att hon inte ville ha honom, så han blev dragen vid näsan.
I dagsläge är han tillsammans och förlovad med en tjej som jag inte tål. Hon har skrivit till mig några gånger och jag förstår inte riktigt varför. Jag antar att hon i början kände sig hotad av mig pga. mitt förhållande med Rasmus.
Rasmus och jag har haft kontakt en gång efter att han lämnade mig och det var när jag kontaktade honom i panik under mitt förhållande med R. Jag bad honom om stöd och hjälp att ta mod till mig att ta mig därifrån, men han ville inte utan uppmanade mig att vända mig till min familj istället. Sedan dess har jag inte hört ett ljud.
Mitt förhållande med Rasmus varade i 2 år och 5 månader varav vi var förlovade i 6 månader. Än idag tycker jag att vi hade det väldigt bra och jag hyser ingen agg mot honom trots det som hände. Det är livets gång, helt enkelt.
Nu kommer inte jag att skriva om min första pojkvän eftersom jag tycker att det är skillnad på att ha pojkvän och att vara tillsammans med sin kärlek. Det är svårt att förklara, men min första pojkvän älskade jag aldrig utan jag tyckte endast om honom och det är delvis därför som jag väljer att skriva om den första killen jag någonsin älskat.
Ni som känner mig sedan tidigare förstår att det är Rasmus jag pratar om och för Er som inte har hängt med så långt kommer här en berättelse om oss:
När jag skulle börja åk.8 bytte jag skola från Smedjebacken till Ludvika pga. mobbingen. Som många kanske är bekanta med så har man elevens val under högstadiet - en kurs man får välja att läsa. Jag hade då valt idrott och under lektionen den 15/9-04 (min pappas födelsedag) träffade jag Rasmus för första gången. Han hade nämligen också valt idrott då han under många år spelat både fotboll och innebandy.
Jag hade någon vecka tidigare sett honom på första lektionen (introduktionen), men det var inte förrän den 15/9 som vi pratade med varandra första gången - i samband med att jag gjorde illa mig. Vi spelade nämligen innebandy på småmål och när jag fick en armbåge i ansiktet kom han fram till mig och frågade om det gick bra. Efter det flöt allting på.
Vi började att prata på bl.a. Lunar samt msn och efter ett tag pratade vi om att träffas utanför skolan. Han följde med mig hem en dag efter sin prao (som det på den tiden kallades) eftersom vi båda skulle ha innebandyträning. Han hade bara någon vecka innan bytt till samma klubb som mig, så då passade det perfekt.
Innan träningen åkte vi hem till mig och vi pratade i timmar. Det var otroligt lätt att prata med honom och jag kände mig väldigt trygg. Framåt kvällningen var det dags att gå till Bergahallen och enligt Rasmus så kysste han mig då för första gången. Jag minns det dock inte.
Vi hann inte göra så mycket under den dagen pga. våra träningar, men jag minns att hans kusin dagen efter hört från honom att han skaffat flickvän. Det betydde alltså att vi blev tillsammans denna dag, 14/10-04.
Eftersom vi träffades genom att vi gick på samma skola träffades vi väldigt ofta - närmare bestämt varje dag under 8 månaders tid - tills det var dags för honom att börja på gymnasiet. Han var nämligen 1 år äldre än mig, alltså -89:a.
Sommaren-05 åkte vi på vår första semester tillsammans och den ägde rum i Hemavan med hans föräldrar. Hans pappa hade nämligen genom jobbet fått hyra en stuga där, så vi blev erbjudna att följa med vilket vi också gjorde. Resan var både bra och dålig, men i det stora hela var det skönt att få komma bort lite.
När skolan sedan drog igång fortsatte vi att träffas. Tiden gick och vi hade helt plötsligt varit tillsammans i 1 år. Jag gick ut 9:an och skulle byta gymnasiet samt flytta hemifrån. Vi kunde då endast träffas på helger, men trots detta valde vi att förlova oss efter 1 år och 11 månader - på hans initiativ. Jag var överlycklig, men lyckan blev kort. Redan efter 4 månader som förlovade märkte jag att han betedde sig konstigt och det visade sig att han tyckte att vi växt ifrån varandra pga. att vi inte kunde ses lika ofta som tidigare. Vi pratade ut och jag förklarade för honom att om vi tagit oss såhär långt så kan vi klara allt.
En månad senare, när vi varit tillsammans i 2 år och 5 månader, åkte jag hem till mina föräldrar och tur var väl det. Vi pratade nämligen på msn den kvällen och även då märkte jag att någonting var fel. Han pratade konstigt och ville inte riktigt vara rak på sak, men jag förstod direkt att han tänkte göra slut. Jag sade till honom:"Du gör fan inte slut med mig på msn!" så jag bad pappa om skjuts så att han kunde göra slut face to face.
Jag minns den dagen som igår. Aldrig har jag varit så ledsen och t.o.m hans mamma var förkrossad. Hon frågade:"Hur ska vi klara av det här?" och kramade om mig. Jag vet att hans föräldrar tyckte bra om mig, vilket jag också gjorde. Jag kunde dock inte tvinga Rasmus att vara tillsammans med mig om han inte ville det.
När vi pratade ut den kvällen sade han att han - tack vare att jag flyttat och för att vi inte kunde ses lika ofta som tidigare - blivit kär i en tjej i sin klass. Jag fick i efterhand veta att hon inte ville ha honom, så han blev dragen vid näsan.
I dagsläge är han tillsammans och förlovad med en tjej som jag inte tål. Hon har skrivit till mig några gånger och jag förstår inte riktigt varför. Jag antar att hon i början kände sig hotad av mig pga. mitt förhållande med Rasmus.
Rasmus och jag har haft kontakt en gång efter att han lämnade mig och det var när jag kontaktade honom i panik under mitt förhållande med R. Jag bad honom om stöd och hjälp att ta mod till mig att ta mig därifrån, men han ville inte utan uppmanade mig att vända mig till min familj istället. Sedan dess har jag inte hört ett ljud.
Mitt förhållande med Rasmus varade i 2 år och 5 månader varav vi var förlovade i 6 månader. Än idag tycker jag att vi hade det väldigt bra och jag hyser ingen agg mot honom trots det som hände. Det är livets gång, helt enkelt.
