Dag 18
Publicerat den
Med tanke på hur mitt liv har sett ut hittills är det mycket jag ångrar, så även denna gång blir det svårt att endast välja en sak.
När jag tänker tillbaka på hur de senaste åren har sett ut måste jag nog säga att jag faktiskt ångrar det här med Kim. Nu är det inte så att jag ångrar aborten, utan hela graviditeten. Trots att det var under denna tid jag lärde mig som mest om mig själv vad gäller mina värderingar så kan jag inte låta bli att ångra mitt sätt att tänka.
Som Ni vet har jag under många år haft en stark barnlängtan och det var hösten-07 som den började att smyga sig fram för första gången. Jag hade precis flyttat till Stockholm samt börjat på Designgymnasiet vilket innebär att misshandeln ännu inte hade börjat.
Efter att det första slaget kom försvann min längtan och dök inte upp igen förrän vi flyttade till Smedjebacken. Den låg alltså gömd i mitt hjärta under ½ år och som några av Er vet var Kim planerad, men av helt fel anledning. Som jag uppfattade det ville R bilda familj, men jag ville skaffa barn för att jag inte kände mig älskad av honom samt att jag var för svag för att ta mig därifrån. Jag var alltså beredd att göra vad som helst för att någon skulle älska mig och jag kom då att tänka på barn.
Såhär i efterhand ångrar jag mina tankegångar trots att jag vet att andra som varit i ett förhållande med en våldsam man tänkt samma sak, eller iaf liknande. Jag förstår inte hur jag kunde blanda in ett annat liv i detta elände, men jag är glad att jag tog mitt ansvar och gjorde vad jag ansåg bäst även om det såklart var otroligt jobbigt. Jag önskar bara att jag hade tänkt annorlunda så att jag hade sluppit att blanda in ett oskyldigt barn i det hela.
(Bild tagen av mig 2010/10/20)
Jag beklagar och önskar dig all lycka och att du har det bra idag, stor kram till dig.
/Bebis07
Bebis07