Dag 16
Publicerat den
Ni trodde säkert att jag skulle skriva om hur mycket jag saknar Kim, men eftersom hon endast var en del av mig och jag aldrig fick träffa henne så kommer jag inte göra det. Hur kan man sakna någonting man aldrig har haft, liksom?
Det är klart att jag saknar känslan av att vara gravid, men att säga att jag saknar Kim borde rent tekniskt vara omöjligt. Jag kommer därför att skriva om någon som kom att betyda väldigt mycket för mig och som gick bort för inte så länge sedan: Holly.
Holly var en dvärgvädursmix som jag fick av mina föräldrar på min 19-årsdag. Nu fick jag visserligen pengar av dem i födelsedagspresent, men det var för dem som jag köpte henne. Den 26/1-09 åkte vi till Falun för att hämta hem denna skönhet på 4 månader. När jag såg henne smälte jag och jag visste att det var hon jag ville ha och känslan växte när vi var påväg hem. Hon ville nämligen inte sitta i transportburen, utan hon skulle ligga i min famn - med huvudet under min haka och sova.
Den första tiden var hon väldigt skygg, men när hon fått vänja sig med det nya hemmet och alla i hushållet började man att se hennes personlighet. Det jag gillade mest med henne var att hon var så full i liv och kärlek. Varje gång man lyfte upp henne mot bröstet pussade hon på en och ibland när hon sprang lös på golvet kunde hon springa mot en, ge en puss och sedan springa vidare. Hon upprepade det sedan flera gånger. Hon kunde såklart pussa på andra ställen, men det var framförallt bröstet/nyckelbenet som blev "offer".
En annan sak som jag tyckte mycket om med henne var att hon blev så otroligt glad varje gång hon såg en. Hon gjorde stora glädjeskutt och slutade inte förrän man kom fram och hälsade på henne. Helst skulle man klia henne i pannan. Då lutade hon upp huvudet och slöt ögonen.
Hon tyckte även om andra djur och hann t.ex. träffa ett flerat kaniner och katter. De var lika roliga allihopa.
Jag ångrar att jag inte tog mig mer tid med henne eftersom hon nu gick bort vid så pass låg ålder. Hon blev endast 2 år, vilket är alldeles för ungt för en kanin som kan bli upp till 10 år. Nu dog hon visserligen i en olycka, men hade den aldrig inträffat hade jag troligen fått många fina år med henne.
Att jag inte tog med henne till Nybro ångrar jag också, men jag visste att hon inte skulle trivas där med tanke på att hon ville ha friheten att kunna springa hur hon ville. Mina föräldrars bakgård var därför bästa alternativet. Nu hade vi henne visserligen i lägenheten här, men hon fick då hela balkongen för sig själv (inglasad).
Djur har alltid betytt mycket för mig, men av någon anledning så har jag alltid fastnat som mest för kaniner. Jag minns när kaninen innan Holly dog, Theo. Han betydde också väldigt mycket för mig då jag haft honom sedan dagen han föddes samt att han var med mig under min resa genom misshandeln. Han var den enda tröst jag hade och när han gick bort tog det hårt på mig. Det var dock jobbigare när Holly gjorde det eftersom hon hade en starkare personlighet.
