Tänk så bra det gick
Publicerat den
Som väntat gick livräddningen bra, vilket innebär att jag var nervös helt i onödan.
När jag kom in i klassrummet insåg jag varför jag tidigare känt denna nervositet och det berodde på upplevelsen under åk.9. Då var det nämligen så att det endast fanns en docka, vilket gjorde att man fick gå fram en och en samt att man skulle spela teater.
Det första som hände var att man skulle springa fram till dockan och försöka ruska liv i den. Som Ni säkert förstår finns det inget liv i en docka, men man skulle ändå prata med den, kolla andning samt puls. Sedan skulle man ropa på hjälp och påbörja hjärt- och lungräddning.
Anledningen till att jag inte blev godkänd då berodde på att jag vägrade att spela teater. Det kändes så otroligt töntigt. Varför inte bara hålla sig till att lära sig tekniken vad gäller kompressioner samt mun-mot-mun-metoden?
Sedan tyckte jag att det var obehagligt att alla skulle titta på eftersom detta var en human size doll som vägde minst lika mycket som jag gör idag. Det var även en maskin kopplad till dockan som berättade om man tryckte för löst eller för hårt vid kompressionerna. Den lyste rött för mig nästan hela tiden, vilket jag ansåg väldigt jobbigt då jag kände mig värdelös.
Denna gång gick det däremot bra då alla fick en varsin docka samt att vi inte hade tid att titta på varandra då vi utövade HLR i takt med en film. Det kändes bra då jag inte behövde oroa mig för att andra skulle anse att jag gjorde fel, vilket jag nu inte gjorde då jag lyckades utöva allting rätt - d.v.s. använda rätt tryck.
Vi fick även prova på att lägga en person i stabilt sidoläge samt prova på olika tekniker att använda om någon skulle sätta i halsen som resulterar i att denne inte kan andas.
Jag fick även en uppgift som ska göras på datorn, så den tänkte jag göra kika på innan det är dags att dra sig mot bion. Som det ser ut nu kommer vi att gå runt kl.19:30 så att vi hinner köpa någonting. Frågan är bara vad jag vill ha. Om det hade varit enkelt att ta med hade jag lätt velat ha morötter och dip, men det kanske inte är så kul för alla andra att höra mig knaprandes på dessa. Det hörs ju väldigt tydligt när någon tuggar på morötter.
