"ni har bort i västrås nst ett år .. då är det fan illa om ni inte fått nya vänner inte kånst att ni har tråkit hjämt"


Bara för att man har flyttat till en ny stad och bott där i 7 månader betyder det inte automatiskt att man har skaffat/fått nya vänner, precis som jag sagt tidigare.

På 8 år har jag bott i fem olika städer samt gått på sju olika skolor. Ni tycker säkert att jag borde ha knutit många vänskapsband med tanke på detta, men så är/var inte fallet. Under dessa år har jag knutit 11st vänskapsband varav 7st som består än idag.

Över hälften av mina nuvarande vänner har jag träffat via internet och jag förstår inte vad det är som är så fel med det. Dessa vänner har hängt med mig i flera år och de har aldrig svikit mig. Jag har hellre få bra vänner än många halvtaskiga vänner. Det verkar dock som att Ni tycker att jag ska satsa på det sistnämnda.

Anledningen till att vänskaran är så pass liten beror delvis på min uppväxt och mina erfarenheter, men också på att jag aldrig har haft särskilt många vänner. Det har varit så under hela mitt liv och varför ska jag ändra på det nu när jag själv känner att jag inte behöver? Varför ska jag svansa runt efter andra när det är fantasin som är dålig, inte vännerna?

Sedan är jag väldigt osocial som person. Jag har många gånger fått höra att det är jobbigt att jag aldrig är den som hör av mig först, men jag har alltid varit sån. I min värld går jag efter varför ska jag vara så insatt i andras liv när jag har ett eget? Folk är så insatta i vad jag gör och inte gör och varför är det så? Är det verkligen så att Ni inte har något liv, utan att Ni måste hålla koll på alla andra?

Jag kan inte se någonting fel i att jag inte har knutit några vänskapsband på de 7 månader som jag har bott i Västerås. En stor anledning till att jag ännu inte har gjort det beror på att de i min omgivning (och då pratar jag främst om mina klasskamrater och de på skolan eftersom det är där jag är om dagarna) är så mycket yngre än mig samt att de fortfarande är på en låg mognadsnivå. Många av de är fortfarande inne i kiss-och-bajs-åldern, vilket jag bara tycker är tragiskt. T.o.m min lillebror som är -96:a är mer mogen än vad de är. Då kan jag lika gärna åka till mina föräldrar och umgås med honom.

I dagsläge är jag nöjd med de vänner jag har och jag tänker inte gå runt och ragga nya vänner/bekantskaper bara för att Ni tycker att jag ska göra det. Om någon tycker att jag är trevlig så får de komma till mig. Jag tänker då minsann inte svansa.