Dag 25
Publicerat den
Bästa minnet från förra året
Det bästa minnet från år 2010 måste ändå vara dagen då Dennis och jag blev tillsammans.
Det var onsdagen den 24/2 och vi hade sedan 2 ½ vecka bestämt oss för att träffas. Anledningen till att vi var tvungna att vänta berodde på att han gick i skolan. Vi väntade därför till hans sportlov då vi båda ville spendera längre tid tillsammans än en helg. Det hela var dock en chansning. Tänk om det inte hade gått så bra som det faktiskt gjorde?
Medan Dennis var i skolan den dagen hann jag städa delar av huset, bl.a. mitt rum. Jag har alltid gjort så inför en träff med någon då jag inte vill framstå som en slarver då jag i grund och botten är relativt petig med hur det ser ut runt omkring mig.
Strax innan det var dags att åka ut till OKQ8 för att möta honom fick jag ett sms där han berättade att han skulle bli ca 30min sen pga. förseningar på vägen. Under den tiden hann jag packa sportbagen då han under kvällen skulle få följa med mig på min innebandyträning.
Bara några minuter innan kl.20 åkte mamma och jag ut för att möta honom. Till en början kändes det bra och jag såg fram emot det, men när jag såg att bussen svängde in mot områden kom nervositeten och jag skämtade med mamma och sade:"Nej, nu skiter vi i det här och åker hem!".
Jag klev ur bilen och väntade på att bussen skulle stanna samt att han skulle kliva av. I det ögonblick jag såg honom kändes det fantastiskt och på något sätt försvann en del av min nervositet då han bländade mig med sin skönhet.
Vi satte oss i bilen och på vägen hem började jag att prata samt skratta nervöst. Jag visste nämligen inte hur jag skulle bete mig för att han skulle tycka om mig, men efter ett tag bestämde jag mig för att bara vara mig själv.
När vi kommit hem gick jag ner i mitt sovrum för att byta om och strax efter det gick vi till Bergahallen. Vi hann alltså bara hem för att lämna hans ryggsäck och sedan var vi tvungna att dra oss till träningen. Om jag ska vara ärlig så var det en av de bästa träningarna i hela mitt liv då jag var väldigt stabil och jag önskar att jag alltid haft den kämpaglöd som jag hade då.
Redan innan träningen hade jag bestämt mig för att göra mitt bästa då jag inte ville göra bort mig. Jag ville bevisa att jag faktiskt är duktig, vilket han också tyckte. Efter träningen gick vi hem och på vägen från hallen frös mitt hår till is. Jag duschade aldrig där, utan tänkte göra det hemma. Det betyder alltså att jag inte hade istappar i håret, utan svettappar. *fräscht*
Väl hemma satte sig Dennis i vardagsrummet med min mamma medan jag duschade. När jag var ren och fräsch igen var det dags att äta och vi gick därför in i köket. Dennis bestämde sig för att han ville ha smörgåsar medan jag kände att jag ville ha gröt. Jag ställde mig vid spisen och några minuter senare kände jag två armar runt min midja samt en haka på min axel. Aldrig hade jag trott att han skulle agera som han gjorde. Jag tog förgivet att han skulle äta upp sina smörgåsar, men istället lade han de på bordet och gick fram till mig för att gosa lite. Det var otroligt mysigt och trots att vi knappt pratat med varandra under kvällen kändes det bra.
Sedan gick vi in i vardagsrummet för att äta och när vi båda var klara (runt kl.22) lade han sina armar om mig och kysste mig för första gången. Det var himmelskt och det kändes så himla rätt. Det hände inte så mycket mer den kvällen, utan vi kurade i soffan innan vi gick och lade oss.
Nu stannade Dennis i visserligen i ytterligare ett par dagar, men det är oftast den första dagen som man minns bäst. Tänk att det snart är 1 år sedan vi träffades!
