Jag måste hitta motivationen igen
Publicerat den
För tillfället känner jag mig väldigt deppig och det beror till största delen på innebandyn. Mitt tidigare inlägg handlade om just det, men pga. att jag inte vet om någon i laget läser min blogg valde jag att inte gå in på några detaljer utan jag skrev endast ner mina känslor. Det enda jag kan säga på en gång är att jag känner mig orättvist behandlad vilket har resulterat i att jag tappat lusten för idrott totalt. Under dagens idrottslektion kände jag ingen glädje, utan jag ville bara åka hem och lägga mig i sängen.
Om det fortsätter såhär ser det mörkt ut för min innebandykarriär och vad jag måste göra då är att försöka hitta en annan passion. Jag fullkomligt älskar att idrotta och när jag inte gör det mår jag psykiskt dåligt och jag måste därför hålla mig aktiv. Skulle det bli så att innebandyn går i graven funderar jag på om jag inte ska köpa ett årskort i simhallen och börja simma de dagar som jag tidigare har haft innebandyträning på istället. Årskortet kostar 1950:-.
"Vi"/laget är nu spellediga i två veckor och under den tiden ska jag fundera över hur jag vill göra. Jag har lovat mig själv att inte ge upp, utan att jag ska kämpa tills kroppen inte längre klarar det. Det känns dock som att det är dags att gå på förnuft. Att jag måste fråga mig själv om det är värt all svett och all slit om det inte ger resultat. Jag tycker att det i dagsläge fungerar bra på träningarna, men tydligen så är jag ensam om det. Det har lett till att jag blivit besviken på mig själv som inte kan prestera så som laget vill, men jag får väl ta och inse att min tid helt enkelt är över.
Om det fortsätter såhär ser det mörkt ut för min innebandykarriär och vad jag måste göra då är att försöka hitta en annan passion. Jag fullkomligt älskar att idrotta och när jag inte gör det mår jag psykiskt dåligt och jag måste därför hålla mig aktiv. Skulle det bli så att innebandyn går i graven funderar jag på om jag inte ska köpa ett årskort i simhallen och börja simma de dagar som jag tidigare har haft innebandyträning på istället. Årskortet kostar 1950:-.
"Vi"/laget är nu spellediga i två veckor och under den tiden ska jag fundera över hur jag vill göra. Jag har lovat mig själv att inte ge upp, utan att jag ska kämpa tills kroppen inte längre klarar det. Det känns dock som att det är dags att gå på förnuft. Att jag måste fråga mig själv om det är värt all svett och all slit om det inte ger resultat. Jag tycker att det i dagsläge fungerar bra på träningarna, men tydligen så är jag ensam om det. Det har lett till att jag blivit besviken på mig själv som inte kan prestera så som laget vill, men jag får väl ta och inse att min tid helt enkelt är över.
