(I brist på rubrik)
Publicerat den
Idag var jag i skolan för andra gången. Det kändes ganska bra förutom att jag var tvungen att vänta så länge mellan tågen. På morgonen kommer jag till skolan kl.07:45 och jag börjar dagen kl.09. Jag slutar kl.12 och tåget går inte förrän kl.14:15. Denna väntan är extremt tråkig, men har man t.ex. läxor eller ett prov (som idag) kan den tiden vara ganska effektiv till att plugga.
Som sagt så hade klassen idag prov och även jag försökte mig på det. Man var tvungen att ha minst 35 poäng för att få godkänt och jag fyllde i så att jag kunde få 21 poäng. Det blev alltså ett IG för mig, men min lärare tar hänsyn till att jag precis har hoppat in i kursen och inte har hunnit läsa så mycket än. Han tyckte dock att provet gick bra och att jag verkar hänga med, vilket känns skönt.
När jag började förra veckan fick jag i uppgift att läsa 7st kapitel och göra alla uppgifter till dessa (17st). I lördags hade jag gjort 3st och igår pinade jag mig själv att göra ytterligare 12st. Det kändes bäst att ha klart så många uppgifter som möjligt inför provet med tanke på att vi idag gick in på ett nytt kapitel. Uppgifterna kommer jag att lämna in på måndag och de kommer att räknas med i betyget.
Idag fick jag även lite "kontakt" med några i klassen. När jag satt i korridoren och väntade på att dagen skulle börja kom en kille in och satte sig i soffan mittemot bordet jag satt vid. Han frågade då om det var jag som hette/var Louise, vilket jag bekräftade. Vi började sedan prata lite grann om skolan, våra ursprung, våra idrotter och allt som hör till. Jag väntade mig inte att någon skulle komma fram och börja prata med mig, men tack vare det vågade jag ta för mig lite grann när vi skulle gå in på lektion. Istället för att sätta mig i ett hörn för mig själv satte jag mig vid ett bord fullt med folk. Det kändes bra eftersom jag tidigare har haft väldigt svårt för att vara bland folk. Har alltid varit den som setat och tryckt för mig själv i ett hörn, men nu är det slut med det. Jag tänker inte vara den tysta, utfrysta tjejen längre.
Nu tänker jag byta ämne lite grann: Det var väldigt länge sedan jag tränade innebandy nu och Mathilda skrev till mig på msn och tyckte att jag kunde vara med på dagens träning. Jag tänkte att jag skulle göra ett försök, vilket jag såhär i efterhand känner att jag lika gärna kunde ha struntat i. De första 15 minutrarna gick bra, sen rasade allting samman. Min koncentrationsförmåga låg på noll och största anledningen till det är att jag är orolig över det här med lägenhet. Min största fruktan just nu är att Dennis och jag inte ska få en lägenhet i tid till skolan börjar. Eftersom jag har flyttat så många gånger tidigare känns det som att det är min plikt att fixa detta och skulle jag misslyckas kommer jag att känna mig som en dålig flickvän. :( Vi gör allt vi kan för tillfället: lämnar intresseanmälningar och mailar. Jag är inne på t.ex. Blocket flera gånger om dagen i hopp om att någonting nytt ska komma ut. Vi får hoppas att det löser sig så att det inte uppstår problem sen. Kan tala om att träningen gick så dåligt att jag efter ett tag reste mig upp och gick hem, utan att säga någonting. Jag var dock inte den enda som gjorde det.
Jag har pratat lite grann med Dennis också (Hihi!♥) och diskuterat när vi ska ses nästa gång. Mamma sa att jag inte kan åka ner till honom förrän den 28/5, men vi känner att vi inte orkar vänta så länge. Vi är därför inne på om han ska komma hit på onsdag eftersom det är kristi himmelfärdsdag på torsdag och fredag blir en ledig dag automatiskt eftersom det är en klämdag. Om han har råd eller kan få låna kommer han att boka biljetterna imorgon. Jag hoppas verkligen att det går eftersom jag saknar honom jättemycket. Det är visserligen bara en vecka sedan vi sågs sist, men jag fullkomligt älskar att vara med honom och det är därför tråkigt, tomt och jobbigt att vara ifrån honom. ♥
Dennis ♥
