Det är lätt att vara efterklok
Publicerat den
Den senaste tiden har tankarna fallit tillbaka på det som varit och jag har försökt att lista ut varför jag handlade som jag gjorde. Jag har alltid varit den som hatat våld, men trots vad jag blev utsatt för så stannade jag kvar.
Det sägs att kärleken är blind, men det är snarare att kärleken GÖR en blind. Även om jag mådde dåligt över att bli slagen så tänkte jag:”Allt gick ju så bra i början och jag vet att han är en underbar människa innerst inne”. Jag trodde och hoppades på att allt skulle bli som vanligt. Jag visste ju att han kunde vara en fantastisk människa bara det där monstret kom ur vägen.
Man säger ju att hoppet är det sista som överger människan och det var nog så. Jag levde på hoppet, trots att jag visste att jag egentligen inte borde ha gjort det. Med tanke på att misshandeln hade pågått så länge borde jag ha förstått att det aldrig skulle ha blivit bättre, men jag var så förblindad att jag inte insåg det.
Det var nog mycket tack vare att han manipulerade mig och fick mig att tro att det var mitt eget fel att jag fick stryk. Såhär i efterhand förstår jag att jag inte gjorde något fel, utan att felet låg hos honom. Jag klandrar inte längre mig själv, vilket gör det så mycket lättare att försöka gå vidare och glömma.
Det är klart att det här kommer att vara en del av mig för resten av livet, men det är inte längre någonting som jag går och mår dåligt över. Tack vare att jag insett att jag inte gjort någonting fel så har jag kunnat gå vidare och jag lever idag ett dugligt liv.
Det sägs att kärleken är blind, men det är snarare att kärleken GÖR en blind. Även om jag mådde dåligt över att bli slagen så tänkte jag:”Allt gick ju så bra i början och jag vet att han är en underbar människa innerst inne”. Jag trodde och hoppades på att allt skulle bli som vanligt. Jag visste ju att han kunde vara en fantastisk människa bara det där monstret kom ur vägen.
Man säger ju att hoppet är det sista som överger människan och det var nog så. Jag levde på hoppet, trots att jag visste att jag egentligen inte borde ha gjort det. Med tanke på att misshandeln hade pågått så länge borde jag ha förstått att det aldrig skulle ha blivit bättre, men jag var så förblindad att jag inte insåg det.
Det var nog mycket tack vare att han manipulerade mig och fick mig att tro att det var mitt eget fel att jag fick stryk. Såhär i efterhand förstår jag att jag inte gjorde något fel, utan att felet låg hos honom. Jag klandrar inte längre mig själv, vilket gör det så mycket lättare att försöka gå vidare och glömma.
Det är klart att det här kommer att vara en del av mig för resten av livet, men det är inte längre någonting som jag går och mår dåligt över. Tack vare att jag insett att jag inte gjort någonting fel så har jag kunnat gå vidare och jag lever idag ett dugligt liv.
