Det var inte länge sedan Dennis var här, men vi har redan börjat prata om när vi ska ses nästa gång. Det blir jag som åker ner till honom med tanke på att han har skola och så. Det är ju lättare för mig att åka ner till honom än om han ska åka hit. Då får han vänta tills han har lov, vilket ingen av oss har tålamodet till.

Hans mamma har ju frågat när jag ska komma, men jag vill ändå att han diskuterar med sin familj om det är okej att jag kommer snart och hur länge jag får stanna. Jag vill inte vara till besvär för någon. Jag vill stanna i iaf en vecka, men då måste det vara okej för allihopa. Han skulle prata med folket idag :)

Först visste vi inte hur jag skulle få pengar till biljetten. Jag har försökt få min klänning såld, men de som är intresserade av den har inte pengar förrän i slutet av månaden och jag orkar inte vänta så länge. Jag har därför försökt att låna pengar av någon, vilket inte heller har gått sådär jättebra. Dennis har därför erbjudit sig att betala. Det känns fel att ens pojkvän ska behöva betala ens bussbiljett. Jag tycker att det är jättegulligt av honom att vilja göra det iaf. Han vill ju att jag ska komma ner så. ♥

Jag saknar honom så himla mycket och skulle göra vad som helst för att få åka ner till honom.