Bara krångel!
Publicerat den
Just nu känns allting bara så meningslöst och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Det känns som att det går åt skogen vad man än gör. Hur mycket man än försöker så räcker det liksom inte till.
I mitten av april fick Dennis veta att han inte kommit in i Arvidsjaur eftersom han inte klarade testerna och att det därför skulle bli Västerås istället. Hans föräldrar lovade då att stå för kostnaderna, men eftersom vi nu har bestämt oss för att flytta ihop behöver de inte göra det eftersom jag står för största delen av försörjningen. Dennis får såklart inackorderingstillägg och studiebidrag, men ingenting annat.
Igår kväll hade Dennis ett samtal om detta med sina föräldrar vilket har gjort mig väldigt förvirrad och det känns som att allting kommer att skita sig. Fredrik föreslog till en början att han skulle köpa en lägenhet åt oss, men eftersom familjen bara har en inkomst skulle det bli svårt.
Det pratades då om att han skulle försöka få tag i en hyresrätt, men att någon i antingen deras familj eller min familj måste gå i borgen för oss. Hur han kom på någonting sådant förstår jag inte riktigt eftersom studielån anses vara en giltig inkomst när man söker lägenhet. Vi har dessutom inga betalningsanmärkningar och då behövs det ingen borgensman.
Om han fixar en lägenhet till oss vill han att vi intygar skriftligt att vi kommer att klara ansvaret det innebär att ha en lägenhet. Jag har gjort en ekonomiskt översikt som jag tänkte skicka till honom sen så att han ser vilka ungefärliga utgifter vi kommer att ha.
Det är även mycket snack angående pengar just nu och hans föräldrar tycker inte att han ska åka räkmacka på mig. Dennis har inte bett mig att betala någonting för honom, utan jag har erbjudit mig frivilligt. Det var sagt att hans föräldrar skulle betala halva hyran, men nu vill de endast bidra med 1500 kr/mån. Det låter dock som att de inte vill betala någonting alls eftersom de påstårs sig inte ha råd. Jag har då sagt till Dennis att de slipper betala för honom om det ska vara så jobbigt. Jag tvingar dem inte.
De tycker att vi ska göra upp en plan över hur vi löser allting om det skulle ta slut mellan oss. Jag tänker göra allt som krävs för att det ska fortsätta gå bra för oss, men skulle det mot förmodan hända har jag sagt till Dennis att han givetvis får bo kvar i lägenheten (om vi får tag i en som står på mig). Då får han bara betala det han kan. Hans föräldrar är nämligen rädda för att jag ska kasta ut honom och att de då ska behöva betala allting.
De påstår att han tar av mina pengar som jag sen måste betala tillbaka (eftersom det är ett lån), vilket han inte gör. Jag har samma utgifter oavsett om jag bor själv eller med honom. Det enda som blir att kosta lite mer är maten, men det har de sagt att de ska betala. Annars finns Dennis bidrag från CSN.
Varför kan de inte bara acceptera att han vill och ska flytta till Västerås? Programmet han ska gå finns i en stad som ligger närmare hemmet, men han vill inte gå där. Hans föräldrar tycker dock att det är bättre att han gör det eftersom han då kan bo hemma och de slipper betala någonting. Grejen är den att Dennis VILL gå i Västerås och han har redan blivit inskriven i skolan och bestämt datum för när han ska påbörja sina studier (eftersom han missat lite från programmets åk.1 ska han börja tidigare och läsa in det).
Jag vet att de inte är så förtjusta i att han flyttar, men kan de inte bara acceptera det? Dennis måste få bestämma själv vart och vad han vill gå. Mina föräldrar har inte haft någonting att säga till om angående vad jag har gått i skolan, utan det har jag bestämt själv och de har fått acceptera det bäst de velat.
Dennis sökte tidigare till ett program och hans föräldrar försöker nu få honom att gå det istället eftersom det ger mer betalt när han börjat jobba. Det är väl ändå inte så man ska tänka när man går på gymnasiet? Är det inte bättre att man går någonting som är KUL?
Det känns som att det är bäst att vi alla sätter oss och pratar om det här när jag åker till Dennis nästa gång. Mina föräldrar har ingenting emot detta, så här finns det ingenting att diskutera. Det är endast hans föräldrar som verkar vara emot det. Vi får helt enkelt förklara hur vi tänker och försöka komma fram till en lösning.
Har vi tur kommer det ut en lägenhet på Blocket snart som är ledig fr.o.m augusti. Då slipper hans pappa stå på ett kontrakt åt oss och vi får sköta det här själva så de slipper vara oroliga. Får hoppas att det kommer upp någonting snart bara.
I mitten av april fick Dennis veta att han inte kommit in i Arvidsjaur eftersom han inte klarade testerna och att det därför skulle bli Västerås istället. Hans föräldrar lovade då att stå för kostnaderna, men eftersom vi nu har bestämt oss för att flytta ihop behöver de inte göra det eftersom jag står för största delen av försörjningen. Dennis får såklart inackorderingstillägg och studiebidrag, men ingenting annat.
Igår kväll hade Dennis ett samtal om detta med sina föräldrar vilket har gjort mig väldigt förvirrad och det känns som att allting kommer att skita sig. Fredrik föreslog till en början att han skulle köpa en lägenhet åt oss, men eftersom familjen bara har en inkomst skulle det bli svårt.
Det pratades då om att han skulle försöka få tag i en hyresrätt, men att någon i antingen deras familj eller min familj måste gå i borgen för oss. Hur han kom på någonting sådant förstår jag inte riktigt eftersom studielån anses vara en giltig inkomst när man söker lägenhet. Vi har dessutom inga betalningsanmärkningar och då behövs det ingen borgensman.
Om han fixar en lägenhet till oss vill han att vi intygar skriftligt att vi kommer att klara ansvaret det innebär att ha en lägenhet. Jag har gjort en ekonomiskt översikt som jag tänkte skicka till honom sen så att han ser vilka ungefärliga utgifter vi kommer att ha.
Det är även mycket snack angående pengar just nu och hans föräldrar tycker inte att han ska åka räkmacka på mig. Dennis har inte bett mig att betala någonting för honom, utan jag har erbjudit mig frivilligt. Det var sagt att hans föräldrar skulle betala halva hyran, men nu vill de endast bidra med 1500 kr/mån. Det låter dock som att de inte vill betala någonting alls eftersom de påstårs sig inte ha råd. Jag har då sagt till Dennis att de slipper betala för honom om det ska vara så jobbigt. Jag tvingar dem inte.
De tycker att vi ska göra upp en plan över hur vi löser allting om det skulle ta slut mellan oss. Jag tänker göra allt som krävs för att det ska fortsätta gå bra för oss, men skulle det mot förmodan hända har jag sagt till Dennis att han givetvis får bo kvar i lägenheten (om vi får tag i en som står på mig). Då får han bara betala det han kan. Hans föräldrar är nämligen rädda för att jag ska kasta ut honom och att de då ska behöva betala allting.
De påstår att han tar av mina pengar som jag sen måste betala tillbaka (eftersom det är ett lån), vilket han inte gör. Jag har samma utgifter oavsett om jag bor själv eller med honom. Det enda som blir att kosta lite mer är maten, men det har de sagt att de ska betala. Annars finns Dennis bidrag från CSN.
Varför kan de inte bara acceptera att han vill och ska flytta till Västerås? Programmet han ska gå finns i en stad som ligger närmare hemmet, men han vill inte gå där. Hans föräldrar tycker dock att det är bättre att han gör det eftersom han då kan bo hemma och de slipper betala någonting. Grejen är den att Dennis VILL gå i Västerås och han har redan blivit inskriven i skolan och bestämt datum för när han ska påbörja sina studier (eftersom han missat lite från programmets åk.1 ska han börja tidigare och läsa in det).
Jag vet att de inte är så förtjusta i att han flyttar, men kan de inte bara acceptera det? Dennis måste få bestämma själv vart och vad han vill gå. Mina föräldrar har inte haft någonting att säga till om angående vad jag har gått i skolan, utan det har jag bestämt själv och de har fått acceptera det bäst de velat.
Dennis sökte tidigare till ett program och hans föräldrar försöker nu få honom att gå det istället eftersom det ger mer betalt när han börjat jobba. Det är väl ändå inte så man ska tänka när man går på gymnasiet? Är det inte bättre att man går någonting som är KUL?
Det känns som att det är bäst att vi alla sätter oss och pratar om det här när jag åker till Dennis nästa gång. Mina föräldrar har ingenting emot detta, så här finns det ingenting att diskutera. Det är endast hans föräldrar som verkar vara emot det. Vi får helt enkelt förklara hur vi tänker och försöka komma fram till en lösning.
Har vi tur kommer det ut en lägenhet på Blocket snart som är ledig fr.o.m augusti. Då slipper hans pappa stå på ett kontrakt åt oss och vi får sköta det här själva så de slipper vara oroliga. Får hoppas att det kommer upp någonting snart bara.
Men var det inte så att han ville bli pilot ifrån början? Varför stoppa dessa planer som han hade då?
Undrande