Dags att åka hem?
Publicerat den
Som det ser ut nu kommer jag att vara kvar hos Dennis ett tag till då han har fått ändringar i schemat. Det var först sagt att han skulle vara ledig imorgon, men av någon anledning kommer han att vara ledig på fredag istället. Eftersom det kostar ganska mycket att åka hem på fredag får det bli så att jag åker hem senare. Dennis har även planerat att vi ska cykla ut och grilla nere vid sjön och eftersom det är hans enda lediga dag vill jag inte missa det.
När jag åker hem vet jag inte riktigt, utan vi får helt enkelt vänta på att få schemat för nästa vecka (han går på veckoschema). Jag vill egentligen inte åka hem, men jag vill heller inte vara kvar för länge eftersom det känns som att jag bara är i vägen. Igår var det värst då vi fick skäll så fort hans föräldrar klev innanför dörren. Dennis var nämligen och jobbade vilket resulterade i att Marcus och jag fick laga mat till oss själva. Vi delade upp arbetet, men efter att vi ätit upp tog vi inte ordning på all disk efter oss. Eftersom diskmaskinen var full hade vi ingenstans att göra av disken förutom i diskhon. Det var därför vi fick skäll; pga. att ingen hade diskat upp det (det handlade om två små kastruller och ett durkslag).
Dennis sa att jag inte skulle ta åt mig av deras gnäll (hans mamma skrek på allt och alla medan hans pappa satt och svor), men eftersom jag var delaktig i detta kunde jag inte låta bli. Bara för att jag är gäst har jag ingen rätt att skita ner hur som helst. Jag tyckte dock inte att vi grisade ner någonting, men det är fortfarande deras hem.
Vi försökte att tänka på annat och kom då in på det här med ekonomin. Dennis påminde sin pappa om att hans ansökan om inackorderingstillägg måste skrivas på och skickas in så snart som möjligt. Fredrik tyckte inte att det var någon idé att göra det förrän allting är klart med lägenheten. Han frågade oss om det är 100% klart att lägenheten är vår och NEJ, det är det inte. Den är vår så fort borgenspapprena är inskickade och hyreskontraktet är påskrivet av Kvarnvreten. Skulle de inte godkänna det får vi pengarna tillbaka. Fredrik skrattade då hånfullt åt oss för att vi betalat för någonting som vi inte kan utnyttja. Någonting som vi inte är garanterade att få. Jag tycker dock att lägenheten borde vara vår eftersom kvinnan mamma pratade med sa att kontraktet var bindande nu när vi skrivit på.
Jag tycker också att det var konstigt att vi skulle behöva betala om vi inte kan flytta in och allting inte är klart, men skulle det bli så att vi inte får lägenheten ändå så får vi ju pengarna tillbaka. Nu är läget som det är och vi får helt enkelt leva med det. Detta kanske inte var det smartaste av varken oss eller dem, men vad ska vi göra då? Det var den enda lägenheten jag kunde få tag i (utan hjälp) i tid. Vi måste ha någonstans att bo, så att vi kastar bort ett par tusen är någonting vi helt enkelt får ta. Jag kommer dock att kräva tillbaka pengar för att vi inte har fått tillgång till lägenheten fr.o.m det datum vi betalade.
CSN har rekommenderat Dennis att skicka in ansökan om inackordering så fort som möjligt då de skulle ändra några regler i höst. Om det tar för lång tid med alla papper finns risken att han inte får något bidrag alls och det skulle vara surt. Jag kommer därför ringa till Kvarnvreten i veckan och fråga hur det går.
Efter att vi pratat klart med Dennis pappa gick vi upp på rummet då jag inte orkade mer. När någon är spydig, svär eller skriker får jag ont i magen och blir deprimerad. Såna situationer påminner mig alltför mycket om mitt förflutna och jag försöker att inte tänka på det förutom då det är nödvändigt (som t.ex. vid förhöret). Detta är anledningen till att jag inte vill vara kvar för länge. Det känns som att jag är i vägen och att de tycker att det är dags för mig att åka hem, så jag tänkte göra det snart. Jag får väl komma ner igen i slutet på månaden eller så får vi mötas i Västerås den 1/8 då det är tänkt att vi ska flytta in (om allt går igenom).
För övrigt så sitter jag på Dennis rum och har tråkigt. Han jobbar länge idag, vilket gör att jag får sysselsätta mig med någonting tills han kommer hem. Jag brukar då försöka att blogga, om jag har någonting att skriva om. Jag tänkte även att jag skulle kolla om jag kan hitta något jobb någonstans. Såg att de söker på IKEA, men måste nog läsa på lite mer vad det handlar om.
Jag har väldigt svårt för situationer där jag måste vara social eller där jag står i rampljuset (t.ex. redovisningar m.m.), men jag får bita i det sura äpplet. Om vi ska kunna bo kvar i lägenheten (oavsett vilken vi får) är det bäst att någon får jobb och jag tänker inte tvinga Dennis till någonting sånt, utan jag får ta tag i saken själv.
När jag åker hem vet jag inte riktigt, utan vi får helt enkelt vänta på att få schemat för nästa vecka (han går på veckoschema). Jag vill egentligen inte åka hem, men jag vill heller inte vara kvar för länge eftersom det känns som att jag bara är i vägen. Igår var det värst då vi fick skäll så fort hans föräldrar klev innanför dörren. Dennis var nämligen och jobbade vilket resulterade i att Marcus och jag fick laga mat till oss själva. Vi delade upp arbetet, men efter att vi ätit upp tog vi inte ordning på all disk efter oss. Eftersom diskmaskinen var full hade vi ingenstans att göra av disken förutom i diskhon. Det var därför vi fick skäll; pga. att ingen hade diskat upp det (det handlade om två små kastruller och ett durkslag).
Dennis sa att jag inte skulle ta åt mig av deras gnäll (hans mamma skrek på allt och alla medan hans pappa satt och svor), men eftersom jag var delaktig i detta kunde jag inte låta bli. Bara för att jag är gäst har jag ingen rätt att skita ner hur som helst. Jag tyckte dock inte att vi grisade ner någonting, men det är fortfarande deras hem.
Vi försökte att tänka på annat och kom då in på det här med ekonomin. Dennis påminde sin pappa om att hans ansökan om inackorderingstillägg måste skrivas på och skickas in så snart som möjligt. Fredrik tyckte inte att det var någon idé att göra det förrän allting är klart med lägenheten. Han frågade oss om det är 100% klart att lägenheten är vår och NEJ, det är det inte. Den är vår så fort borgenspapprena är inskickade och hyreskontraktet är påskrivet av Kvarnvreten. Skulle de inte godkänna det får vi pengarna tillbaka. Fredrik skrattade då hånfullt åt oss för att vi betalat för någonting som vi inte kan utnyttja. Någonting som vi inte är garanterade att få. Jag tycker dock att lägenheten borde vara vår eftersom kvinnan mamma pratade med sa att kontraktet var bindande nu när vi skrivit på.
Jag tycker också att det var konstigt att vi skulle behöva betala om vi inte kan flytta in och allting inte är klart, men skulle det bli så att vi inte får lägenheten ändå så får vi ju pengarna tillbaka. Nu är läget som det är och vi får helt enkelt leva med det. Detta kanske inte var det smartaste av varken oss eller dem, men vad ska vi göra då? Det var den enda lägenheten jag kunde få tag i (utan hjälp) i tid. Vi måste ha någonstans att bo, så att vi kastar bort ett par tusen är någonting vi helt enkelt får ta. Jag kommer dock att kräva tillbaka pengar för att vi inte har fått tillgång till lägenheten fr.o.m det datum vi betalade.
CSN har rekommenderat Dennis att skicka in ansökan om inackordering så fort som möjligt då de skulle ändra några regler i höst. Om det tar för lång tid med alla papper finns risken att han inte får något bidrag alls och det skulle vara surt. Jag kommer därför ringa till Kvarnvreten i veckan och fråga hur det går.
Efter att vi pratat klart med Dennis pappa gick vi upp på rummet då jag inte orkade mer. När någon är spydig, svär eller skriker får jag ont i magen och blir deprimerad. Såna situationer påminner mig alltför mycket om mitt förflutna och jag försöker att inte tänka på det förutom då det är nödvändigt (som t.ex. vid förhöret). Detta är anledningen till att jag inte vill vara kvar för länge. Det känns som att jag är i vägen och att de tycker att det är dags för mig att åka hem, så jag tänkte göra det snart. Jag får väl komma ner igen i slutet på månaden eller så får vi mötas i Västerås den 1/8 då det är tänkt att vi ska flytta in (om allt går igenom).
För övrigt så sitter jag på Dennis rum och har tråkigt. Han jobbar länge idag, vilket gör att jag får sysselsätta mig med någonting tills han kommer hem. Jag brukar då försöka att blogga, om jag har någonting att skriva om. Jag tänkte även att jag skulle kolla om jag kan hitta något jobb någonstans. Såg att de söker på IKEA, men måste nog läsa på lite mer vad det handlar om.
Jag har väldigt svårt för situationer där jag måste vara social eller där jag står i rampljuset (t.ex. redovisningar m.m.), men jag får bita i det sura äpplet. Om vi ska kunna bo kvar i lägenheten (oavsett vilken vi får) är det bäst att någon får jobb och jag tänker inte tvinga Dennis till någonting sånt, utan jag får ta tag i saken själv.
