2 år har gått ♥
Publicerat den

Ibland är det fascinerande att tiden kan gå så otroligt snabbt. Det är nämligen 2 år sedan jag låg på sjukhuset och Kim fick somna in. På något sätt känns det som om det vore igår, men samtidigt känns det som att det är en evighet sen. Som om det aldrig har hänt. Alla minnen efter graviditeten och aborten finns kvar, men på något sätt känns det ändå som om det bara var en dröm. Det är iaf vad jag önskar att det vore.

Som många vet så har jag mått ganska dåligt över detta, men den senaste tiden har jag hanterat det annorlunda och kan idag prata om det utan att bli ledsen. Enda gången jag kan bli lite rörd är när jag tänker på att jag faktiskt hade kunnat vara mamma idag. Jag försöker dock att koncentrera mig på nuet eftersom jag vet att jag en dag kommer att ha en alldeles egen liten familj. ♥

Jag hade gärna velat åka till minneslunden idag eftersom det är ½ år sedan som jag var där sist, men eftersom jag varken har bil eller pengar får jag nöja mig med att tända ett ljus för Kim istället. Jag har ett uppe på rummet som jag brukar tända under de dagar som är kopplade till detta (tre dagar om året).

Trots att jag saknar och sörjer Kim finns det egentligen inte så mycket att säga mer än att jag önskar att hon har det bra.







Anonym

Hej..hittade dig via familjelivs sida. Nämligen sökt en hel del då jag ska till sjukhuset imorrn och göra en 2 stegs abort. Tror inte jag fattat det riktigt än och känner jag vill läsa om andras erfarenheter. Låter inte alls kul det du gått igenom, men jag är helt övertygad om att du gjorde det som var bäst för ditt barn. Jag har en dotter på 1½ år sedan innan men är tyvärr inte tillsammans med pappan. Träffade en ny kille och blev gravid väldigt fort, något som var väldigt olyckligt då jag verkligen inte kände att det var dags..bestämde mig då för att göra abort, vilket jag gjorde (medicinsk) i v.7. Trodde att allt gick vägen men märkte att nåt inte stämde efter en tid. Gjorde ett gravtest för några dagar sen som visade positivt o fick komma in på undersökning. Visade sig då att aborten misslyckades och jag går in i v.14 idag. =( Dom sa att det är väldigt stor chans att fostret får skador efter första abortförsöket så dom råder verkligen till att fullfölja och göra aborten fullständig. Känns som jag inte har nåt annat val än att göra detta och har nu tagit första tabletten. Känns så fruktansvärt hemskt. Vill verkligen inte se vad det är jag tar bort och är jätterädd att det ska bli så som du beskriver, att man ska se en fot eller nåt. Men känns bra ändå att de finns dom som du som beskriver så andra kan läsa, för det kan faktiskt hjälpa andra i samma eller liknande situation att bearbeta lättare!



URL:




Ni får gärna kommentera, men tänk då på vad det är Ni skriver. Påhopp och nedlåtande kommentarer görs inget besvär utan raderas omedelbart!


NAMN
 

MAIL


URL





Spara?