I eftermiddag kommer släkten på besök för att fira min födelsedag i efterskott. Jag är inte särskilt peppad och hade hellre legat i sängen resten av dagen. Har ingen lust alls av någon anledning. Jag ska inte säga att jag känner mig deppig, men jag har ingen större lust att träffa massa folk idag.

Det är klart att man ska ta tillvara på såna här tillfällen när man ändå kan. Jag har alla släktingar kvar så jag har ofta fått höra att jag ska vara glad över det och göra det bästa av det. Så jag får försöka le och se glad ut när släkten kommer. Är dock lite orolig över att pappas moster ska komma hit. Hon ringde för någon dag sedan och frågade när kalaset började osv. Hon har inte brytt sig sen vi var riktigt små och skulle hon ringa på dörren kastar jag ut henne. Det känns som att hon har en baktanke med att komma hit och jag vet att hon bara skulle förstöra allting, vilket jag inte har någon lust med. Det är jag som fyllt år och bestämmer vilka som får kliva innanför dörren och hon är inte en av dem. Hon har betett sig förjävligt mot pappa den senaste tiden, så jag vägrar släppa in henne.

Jag tror att födelsedagsfirandena kommer att bli mycket roligare när jag har egen lägenhet. Risken är nog ganska stor att jag inte kommer att bjuda hem släkten så ofta, utan det blir nog att man bjuder hem sina närmsta vänner istället. Det blir en annan sak liksom. Jag har dessutom aldrig bjudit hem någon på det sättet trots att jag bodde hemifrån i 3 år.

Till hösten är det bara lillebror som bor hemma eftersom syrran flyttade till Kumla i förrgår och jag flyttar till Falun. Därför blir det lite svårt att komma hem när någon fyller år eftersom jag kommer att ha ganska mycket att göra. Eftersom jag inte skött skolan sen jag gick på innebandygymnasiet tänkte jag verkligen ta tag i det här och skärpa till mig. Så det kommer framför allt bli mycket pluggande, men också mycket innebandy. Den här gången tänker jag fan i mig nå mitt mål! Jag var så otroligt nära förra gången och eftersom jag utvecklats så mycket sen sist hoppas jag såklart på att jag går hela vägen denna gång.

Det är inte så att jag kommer att vara upptagen dygnet runt, utan det finns tid över såklart ifall det skulle vara någonting :) Jag kommer inte att stänga in mig i ett liv med pluggande och innebandy, utan jag vet att det finns ett liv utanför också.