Berg- och dalbana
Publicerat den
Jag har sovit dåligt de senaste tre nätterna, men trots det var morgonen fantastiskt bra. Ibland kändes det som att jag drömde, så jag försökte därför att njuta så mycket jag bara kunde. För ett tag kände jag mig nästan lycklig, men strax efter 12-tiden vände allting. Då kände jag mig bara så otroligt ensam och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Det har hållt i sig under resten av dagen och det har resulterat i att jag inte haft någon lust att prata med någon och träningen gick allmänt skit. Jag kunde inte fokusera på vad jag skulle utan hade annat i tankarna. Jag kan bara inte släppa det!
Efter dagen och gårdagen är jag väldigt säker på vad jag vill, men jag är rädd för att det aldrig kommer att hända. Jag brukar säga att man ska förbereda sig för det värsta, men hoppas på det värsta och det är vad jag gör just nu. Jag skulle såklart bli jätteledsen om det inte går som jag tänkt mig, men det finns tyvärr ingenting jag kan göra åt saken. Jag får ta en dag i taget och se vart det leder. Ingen kan förutspå vad framtiden har att ge, utan jag får vänta (jag och tålamod).
Efter dagen och gårdagen är jag väldigt säker på vad jag vill, men jag är rädd för att det aldrig kommer att hända. Jag brukar säga att man ska förbereda sig för det värsta, men hoppas på det värsta och det är vad jag gör just nu. Jag skulle såklart bli jätteledsen om det inte går som jag tänkt mig, men det finns tyvärr ingenting jag kan göra åt saken. Jag får ta en dag i taget och se vart det leder. Ingen kan förutspå vad framtiden har att ge, utan jag får vänta (jag och tålamod).
