Jag har under dagen setat och funderat lite grann över det här med Niklas. Eftersom jag själv har varit i hans situation försöker jag att tänka mig in i hur han har det och vad han tänker vilket såklart är svårt eftersom jag inte känner honom sådär jättebra än. Vet inte riktigt hur han fungerar, eller vad man ska säga.

Det är nog som han själv säger, att han är rädd och att det känns konstigt då ingen tjej någonsin skrivit så fina saker om honom som jag gjort. Jag hade nog också reagerat likadant om Niklas hade skrivit såna saker om mig. Jag hade kanske inte blivit rädd, men det hade känts grymt ovant. Det är dock någonting som man får vänja sig vid. Att jag skriver som jag gör betyder ju att jag faktiskt tycker om honom, så han ska se det positivt. Jag tycker om honom för den han är och det är ingenting att vara rädd för.

Mamma tror att han även är rädd för att jag ska vilja bli sambo om vi blir tillsammans och det behöver han inte ens tänka på. Visst, jag ska flytta till Falun, men efter allt jag varit med om har jag ingen som helst lust att bo med NÅGON! Jag känner att det bästa för mig är att bo själv så att jag får fortsätta där jag slutade. Bygga upp mitt liv igen.

Som så många vet har jag under en längre tid funderat över att flytta tillbaka till Falun. Jag började längta tillbaka redan i slutet på 2008, så det här är någonting som jag har gått och funderat över länge och ingenting som kommit nu bara för att jag träffat Niklas.

Jag tycker personligen att han inte har någonting att vara rädd för, men jag har som sagt varit i hans situation och vet hur det känns. Han har min fulla förståelse. ♥