Spinning around in my head
Publicerat den
Som jag tidigare har nämnt sökte Dennis till ett flyggymnasium i Arvidsjaur för inte så länge sedan. Han åkte in till Stockholm igår för att kunna göra deras tester (med start idag). När jag var ute och gick med Sara igår eftermiddag fick jag ett sms av honom där han skrev att han var väldigt förvirrad vad gällde skolan och han visste inte riktigt hur han ville göra. Det blev därför så att vi diskuterade detta ännu en gång, men jag tyckte inte att vi fick ut någonting vettigt av det mer än att han sa att han är beredd att göra allt för att finna en lösning. För att det ska fungera och kännas bra för oss båda.
Jag låg och tänkte på detta inatt och det slutade med att jag grät och nästan bröt ihop. Jag grät så hårt att jag fick ont i magen och blev tung i huvudet. Mina ögon var t.o.m svällda när jag vaknade. Anledningen till att jag var ledsen var pga. att jag skäms över hur jag tänker. Mitt hjärta säger en sak medan förnuftet säger någonting annat.
Förnuftet säger att Dennis ska göra det som känns bäst för honom. Det är hans liv, hans framtid och ingen ska kunna påverka hans beslut förutom han själv. Han har tidigare sagt att han hade gått i Arvidsjaur om han aldrig hade träffat mig (om han klarat testerna och inte kommit in i Västerås). Jag har därför dåligt samvete över att jag berättade att jag hade känslor för honom.
Om jag hade vetat detta från början hade jag nog aldrig sagt någonting eftersom det nu känns som att jag hindrar honom från att göra någonting han vill. Jag ska ju (med största sannolikhet) börja på innebandygymnasiet igen och har väldigt dåligt samvete över att jag ska få fullfölja en av mina drömmar, men inte han. Att jag ska stå emellan honom och hans dröm känns verkligen inte bra. Han har dock sagt att den kan uppfyllas på andra sätt. Så länge han får flyga minst en gång så är han nöjd.
Hjärtat säger att han ska stanna och flytta till Västerås då det hade underlättat för oss båda. Eftersom det är första gången han flyttar tycker vi att det känns lite riskabelt att flytta 100 mil bort från familjen, speciellt när han bara är 16 år. Han kommer till ett ställe där han aldrig har varit och om det skulle hända någonting kan han inte åka hem, utan han måste vända sig åt ett annat håll. Han är dessutom övertygad om att han skulle må dåligt av att flytta så långt bort.
Eftersom det är en lång bit att åka till Arvidsjaur skulle vi varken ha tid eller råd att träffas och vi vill kunna träffas så ofta som möjligt. Om det skulle vara någonting så vill vi kunna åka till varandra vilken dag som helst. Jag vill t.ex. kunna överraska honom om jag slutat skolan tidigt en dag. Bara hoppa på tåget och åka till honom. Skulle han gå i Arvidsjaur är det inte möjligt. Vi är även rädda för att vi ska må dåligt och inte kunna fokusera på skolan om han flyttar till Arvidsjaur.
Dennis och jag har pratat ganska mycket om detta idag eftersom jag inte riktigt har kunnat släppa det. Han berättade att han idag gjort ett par tester, men att han är övertygad om att det inte gick särskilt bra. En del av honom hoppas på det då han alltid har velat gå i Västerås (vilket han får göra om han inte klarar testerna). Imorgon förmiddag får han besked om han klarade dagens tester eller inte. Klarade han det får han göra ytterligare några tester under dagen och får sedan ett nytt besked.
I eftermiddags hade han ett möte med elever från flyggymnasiet och de berättade att det är väldigt mycket plugg. Redan första månaden är de tvungna att läsa en bok i flygkunskap (av något slag). De har en vecka på sig och boken är 400-600 sidor lång. Den är dessutom skriven på engelska! Han fick även höra att det är så pass mycket studier att man i princip bara har tid att åka hem på loven vilket inte lät så inbjudande. Han blev därför lite tveksam till allting, men vi får se imorgon hur det går. Han får besked på morgonen och skulle han inte gå vidare får han packa sina saker och åka hem. Går han vidare får han stanna lite längre och göra fler tester.
Han fick även nys om att det kan finnas platser på Västerås flyggymnasium trots allt och om han klarar testerna finns det eventuellt en chans att han kan få gå där, så det är vad vi hoppas på. Klarar han inte testerna får han gå IT i Västerås, vilket han också är positiv till.
Jag försöker att inte tänka alltför mycket på detta, utan vi får ta en dag i taget. Skulle han klara testerna kommer vi att diskutera detta nästa vecka eftersom jag åker till honom då. Det känns dumt att prata om det över telefonen, så vi väntar med det. Jag förbereder mig dock på att han ska klara testerna, men jag försöker att bara leva i nuet och inte tänka för mycket på framtiden. Det känns bara jobbigt.
Jag kommer att stötta Dennis oavsett och jag hoppas att allting kommer att gå bra i slutändan ♥
Jag låg och tänkte på detta inatt och det slutade med att jag grät och nästan bröt ihop. Jag grät så hårt att jag fick ont i magen och blev tung i huvudet. Mina ögon var t.o.m svällda när jag vaknade. Anledningen till att jag var ledsen var pga. att jag skäms över hur jag tänker. Mitt hjärta säger en sak medan förnuftet säger någonting annat.
Förnuftet säger att Dennis ska göra det som känns bäst för honom. Det är hans liv, hans framtid och ingen ska kunna påverka hans beslut förutom han själv. Han har tidigare sagt att han hade gått i Arvidsjaur om han aldrig hade träffat mig (om han klarat testerna och inte kommit in i Västerås). Jag har därför dåligt samvete över att jag berättade att jag hade känslor för honom.
Om jag hade vetat detta från början hade jag nog aldrig sagt någonting eftersom det nu känns som att jag hindrar honom från att göra någonting han vill. Jag ska ju (med största sannolikhet) börja på innebandygymnasiet igen och har väldigt dåligt samvete över att jag ska få fullfölja en av mina drömmar, men inte han. Att jag ska stå emellan honom och hans dröm känns verkligen inte bra. Han har dock sagt att den kan uppfyllas på andra sätt. Så länge han får flyga minst en gång så är han nöjd.
Hjärtat säger att han ska stanna och flytta till Västerås då det hade underlättat för oss båda. Eftersom det är första gången han flyttar tycker vi att det känns lite riskabelt att flytta 100 mil bort från familjen, speciellt när han bara är 16 år. Han kommer till ett ställe där han aldrig har varit och om det skulle hända någonting kan han inte åka hem, utan han måste vända sig åt ett annat håll. Han är dessutom övertygad om att han skulle må dåligt av att flytta så långt bort.
Eftersom det är en lång bit att åka till Arvidsjaur skulle vi varken ha tid eller råd att träffas och vi vill kunna träffas så ofta som möjligt. Om det skulle vara någonting så vill vi kunna åka till varandra vilken dag som helst. Jag vill t.ex. kunna överraska honom om jag slutat skolan tidigt en dag. Bara hoppa på tåget och åka till honom. Skulle han gå i Arvidsjaur är det inte möjligt. Vi är även rädda för att vi ska må dåligt och inte kunna fokusera på skolan om han flyttar till Arvidsjaur.
Dennis och jag har pratat ganska mycket om detta idag eftersom jag inte riktigt har kunnat släppa det. Han berättade att han idag gjort ett par tester, men att han är övertygad om att det inte gick särskilt bra. En del av honom hoppas på det då han alltid har velat gå i Västerås (vilket han får göra om han inte klarar testerna). Imorgon förmiddag får han besked om han klarade dagens tester eller inte. Klarade han det får han göra ytterligare några tester under dagen och får sedan ett nytt besked.
I eftermiddags hade han ett möte med elever från flyggymnasiet och de berättade att det är väldigt mycket plugg. Redan första månaden är de tvungna att läsa en bok i flygkunskap (av något slag). De har en vecka på sig och boken är 400-600 sidor lång. Den är dessutom skriven på engelska! Han fick även höra att det är så pass mycket studier att man i princip bara har tid att åka hem på loven vilket inte lät så inbjudande. Han blev därför lite tveksam till allting, men vi får se imorgon hur det går. Han får besked på morgonen och skulle han inte gå vidare får han packa sina saker och åka hem. Går han vidare får han stanna lite längre och göra fler tester.
Han fick även nys om att det kan finnas platser på Västerås flyggymnasium trots allt och om han klarar testerna finns det eventuellt en chans att han kan få gå där, så det är vad vi hoppas på. Klarar han inte testerna får han gå IT i Västerås, vilket han också är positiv till.
Jag försöker att inte tänka alltför mycket på detta, utan vi får ta en dag i taget. Skulle han klara testerna kommer vi att diskutera detta nästa vecka eftersom jag åker till honom då. Det känns dumt att prata om det över telefonen, så vi väntar med det. Jag förbereder mig dock på att han ska klara testerna, men jag försöker att bara leva i nuet och inte tänka för mycket på framtiden. Det känns bara jobbigt.
Jag kommer att stötta Dennis oavsett och jag hoppas att allting kommer att gå bra i slutändan ♥
