Idag satt jag inne på www.familjeliv.se och läste lite i forumet. Där var det en tjej som diskuterade det här angående aborter. Hon och hennes pojkvän hade försökt att bli gravida i 1 år, men precis innan tjejen blev gravid så vräker han ut sig att han inte längre ville, men han gjorde ingenting för att förhindra en graviditet. Han såg inte till att skydda sig utan de fortsätter att ha oskyddat sex. Det leder till att hon månaden efter blev gravid. Han vill nu att hon ska göra abort eftersom han påstår att han inte känner sig redo. Hon känner sig förkrossad eftersom det tog ett helt år för dem att bli gravida. Nu vet hon inte riktigt vad hon ska göra. Hon har ett barn sen tidigare med en annan man och är osäker på om hon vill ha två barn med två olika pappor, speciellt om hon slutar som ensamstående.

Hon länkade till en abortsida som jag besökte. Där finns videos om aborter och jag tittade då på en. I videon jag såg fick jag se hur stor ett barn är i v.15. Inte trodde jag att Kim var så stor. Herregud! Jag minns att jag såg en fot och ett ben, men det är inte förrän nu som jag får se hela storleken på barnet. Jag kan inte säga mer än wow. Tänk att en så vacker lite skrutt låg i min mage. Jag kan inte hjälpa det, men när jag ser bilden blir jag nästan lite lycklig. Eftersom jag hade komplikationer under aborten fick jag aldrig se fostret, så det är en lättnad för mig nu när jag väl fått se. Nu tror jag att jag äntligen kan gå vidare.

Det är klart att det är jobbigt att se såna här bilder, men eftersom jag vet att jag tog rätt beslut så klarar jag det. Fostret på denna bild är svart pga. att det legat i en behållare med vatten. Annars är fostret rosa.

Många kommer säkert fråga mig hur jag kunde göra det jag gjorde efter att ha sett bilden, men svaret är ganska enkelt; Jag ville beskydda mitt barn från allt ont. Jag har pratat med en tjej från familjeliv som har barn med en man som misshandlat henne. Hon har t.o.m blivit grövre misshandlad än vad jag blev. Hon har blivit jagad med kvinar, blivit slagen blodig (för mig hände det bara en gång) m.m. Hon har även varit i rätten och mannen blev dömd till psykvård och han fick betala 70 000:- i skadestånd. Han erkände vad han gjort och fick därför ett milt straff. Åklagaren hade dock överklagat då h*n vill att mannen ska få fängelsestraff och det ska bli en ny rätten. Hon tycker att allting bara blir värre när man skaffar barn med den våldsamme mannen. Efter att ha pratat med henne visste jag att jag gjort rätt och jag ångrar ingenting även om jag i vanliga fall är emot abort om man inte har en riktigt bra anledning. Jag kan iaf lova att jag aldrig mer kommer att genomgå en abort. Nästa gång tänker jag behålla barnet ☺