Skola
Publicerat den
När jag började åk.1 -06/07 började jag på idrottsprogrammet med inriktning innebandy i Falun. Jag gick hela året och fick betyg, men eftersom jag tränade så pass mycket slet jag ut mina knän (jag är målvakt) och har nu problem med brosket. Efter 1 år med 6-10 träningspass i veckan hade jag ingen ork kvar i knäna för att fullfölja de sista två åren och därför slutade jag. Knäna var så pass utslitna och jag skulle helst inte träna så mycket. Jag fick betyg från det året och har iaf fått 700 poäng som jag sen inte behöver läsa på komvux.
Sommaren -07/08 flyttade jag till Stockholm för att bli sambo med R och började på industriprogrammet med inriktning textildesign och mode. Jag fick inte så mycket info om programmet som jag hade hoppats på. När jag började trodde jag att man skulle få lära sig allt från scratch, men så var det inte. Alla utom jag kunde sy och när jag gått 8 månader kände jag att det inte var någon idé att gå på en linje som krävde skickligheter som jag inte hade. Det var även i början av detta skolår som misshandeln började.
Vi flyttade sedan tillbaka till Smedjebacken i mars -08 och i september började jag på samhällsprogrammet med inriktning ekonomi. Eftersom jag precis tagit mig ur misshandelsförhållandet hade jag ingen motivation kvar och jag kunde inte koncentrera mig eftersom jag var rädd att stöta på honom. Risken var väldigt stor eftersom han jobbade bara någon minut från skolan och bodde 5 minuter ifrån vårat hus. Jag kunde därför inte koncentrera mig alls pga. rädsla och depression.
Just nu skulle jag gärna gå i skola, men jag är fortfarande kvar i stadiet där jag inte har någon koncentrationsförmåga i skolbänken. Därför tänkte jag läsa på distans/hemifrån eftersom jag känner mig trygg och kan skräddarsy mitt eget schema. Vi hade mycket eget arbete i kostkursen när jag gick i Falun och det fungerade jättebra att arbeta hemma. Det slutade med att jag fick MVG i kursen, så jag vet att det kommer att gå bättre att arbeta hemifrån än att sitta i en skolbänk. Vi fungerar alla olika. Man får göra det bästa av saken helt enkelt.
Där har ni en förklaring till varför min så kallade skolgång ser ut som den gör. Jag hade gått kvar i Falun om det inte vore för R. Hade jag inte träffat honom så hade jag med största sannolikhet gått kvar och gjort det bästa av situationen, så jag är lite besviken på mig själv som gav upp min dröm om innebandygymnasiet för honom. Det får jag ju ångra nu. Jag kan dock inte göra så mycket annat än att försöka ta mig upp på fötter igen och det får jag göra via komvux. Sen drar jag till Göteborg och utbildar mig till dietist/personligtränare och sen vill jag öppna ett gym kombinerat med en dietistklinik. Först måste jag läsa på komvux.
