Aj!
Publicerat den
Jag började igår känna av smärtor i revbenen på vänster sida (snett under vänster bröst). Imorse när jag vaknade gjorde det ordentligt ont och jag är väldigt öm. Vi försökte komma fram till vad jag har gjort och när jag tänkte tillbaka på helgen klickade det till. Jag minns att jag slängde mig efter bollen på matchen, så jag måste ha slagit i revbenen och det är därför jag har ont.
Det gör ont när jag kommer åt det, så jag har ganska svårt att hitta en skön sovställning. Förra veckan gjorde jag illa höftbenet när jag landade illa på träningen och nu gjorde jag illa revbenet. Jag fick dock inget blåmärke över revbenen som jag fick med höftbenet. Blåmärket är fortfarande kvar. Det är gul/lila, men det är påväg att försvinna. Det är inte lika stort som det var i måndags.
Ikväll har jag träning och jag hoppas att det kommer att gå bra så att jag inte har ont och måste kliva av. Jag tror dock inte att det ska vara någon fara. Man får helt enkelt ha revbenen i åtanke och vara försiktig.
Aj. det lät inge vidare.
Hoppas du inte har någon spricka i revbenet <3
Madeleine
Jag förstår att du är det, men Björn är en preson man verkligen kan lita på till 110% och jag vet varför han skrev som han gjorde. Han hade dåligt samvete. För att han inte hade hört av sig. Vi har inte träffats på ett och ett halvt år och han hörde inte av sig en enda gång för att höra hur det var med mig efter min bilolycka. Och då mådde jag skit. För ingen visste om min pojkvän skulle överleva.
Och jag vill verkligen lära känna dig, för enda sen Björn sa att han hade träffat en ny så har jag velat träffa dig men Björn sa att du inte var redo för det då. Men du och jag är väldigt lika. Jag följer din blogg så jag vet vad du har gått igenom och det är förjävligt, du förtjänar en som Björn, men jag har även kommit på att du och jag är lika. Vi vill båda läsa till dietist och vår längtan efter barn är lika stor. Mitt problem är att min pojkvän inte vill än på några år. Han skulle seriöst lämna mig om jag blev med barn.
Jag saknar Björn, för han var som storebrodern jag aldrig fick och det kändes som ett stort svek när han inte ringde och frågade hur det var med mig efter olyckan. Jag kan fortfarande må dåligt över det. Men jag klandrar inte dig, för jag vet vad du har varit med om. Så gör mig den tjänsten och läs i min blogg om vad jag har varit med om. Läs under rubriken "olyckan"
Sara