One step at the time <3
Publicerat den
I måndags var jag på möte med rektor, kurator och SYV. Vi diskuterade mina betyg ett tag och hur jag har haft det i skolan under tiden på Högbergsskolan. Jag berättade att jag har haft väldigt svårt att arbeta pga. att det har varit så mycket runt omkring. Vi bestämde oss därför att jag ska ta det lugnt tills jag känner att jag har läkt inombords. Jag kommer att, när jag känner att jag är redo, börja plugga på komvux. SYV sa att jag kan få ett slutbetyg via dem, så vi satsar på det. Vi kom alla överens om att det är dumt att gå i skolan om jag känner att jag inte klarar av det pga. påfrestningar i vardagen.
Jag vet att jag kan prestera om jag mår bra, men just nu är det för mycket. Jag har t.ex. träffat på Richard tre gånger på kort tid vilket är väldigt jobbigt. Jag är ständigt rädd att han ska göra någonting, speciellt nu när Björn är här. R har ju hotat att han ska skada honom om han ser oss tillsammans. Han har gjort det nu några gånger, men har inte gjort någonting. Jag funderar nästan på om polisen har kontaktat honom. Det är lika bra att han håller sig lugn och inte förvärrar situationen. Det är nog jobbigt som det är.
Jag vill bara få det överstökat nu. Jag var på förhör den 17/3 och har inte hört någonting från polisen sedan dess. Eftersom jag fick vänta 3 månader på att komma på förhör är jag inte förvånad över att det tar tid. Jag har nog hunnit flytta innan de kontaktar mig nästa gång, men då är det så. Just nu vill jag bara komma härifrån.
Björn och jag pratade med hans föräldrar för några dagar sedan. Eftersom det är jobbigt för mig att bo här har vi frågat om vi kan få bo hos dem tills vi har fått egen lägenhet. Det är ju bara en tillfällig lösning, så vi hoppas på att vi kommer att få ett positivt svar. Vi har sökt uppåt en 20st lägenheter nere i Nybro och vi tycker ju att vi borde få en. Det ska bli skönt att flytta till ett nytt ställe. Jag vet att jag inte har några vänner eller bekanta där nere förutom hans familj, men jag överlever. Just nu flyttar jag inte för att få vänner, utan för att få lugn och ro. Komma bort från allting. Det är för många hemska minnen här uppe. Jag vill komma till en ny plats och skapa nya minnen.
Nu känns det inte som en berg- och dalbana längre. Nu känns det som att allting bara går uppåt. Allting blir bara bättre. Jag vet att det kommer att ta tid innan allting känns riktigt bra, men jag känner att jag mår bättre för varje dag som går. Nu tar vi en sak i taget och ser vart vi hamnar.
