Första passet
Publicerat den
Dagens pass på högskolan gick bra. Jag var väldigt opepp på att kliva upp tidigt (vaknade kl.05:17) och åka till campus för att sitta där i 5 timmar, men det gick snabbare än jag trodde då bara hälften av studenterna som skulle ha varit där kom. Det innebar att de blev klara ganska snabbt och jag var hemma 2,5 timme tidigare jämfört med om vi hade suttit tiden ut. Jag fick se ett bekant ansikte också, en f.d. kompis från högstadiet som jag inte har träffat på snart 10 år 
Det verkar inte vara så svårt att vara tentamenvärd på campus, men jag har räknat med att det kommer vara svårare på distans då studenterna kommer bevakas med kamera plus att de är fler. Jag skall på kurs i början av maj för att lära mig det här. Just nu känns det komplicerat, men det är det säkert inte bara man kommer ihåg alla steg (har fått ett papper med stödpunkter som jag måste hålla koll på under distanstentorna).
Nästa pass blir nästa fredag, på campus.
Tentamenvärd
Publicerat den
Jag kanske skall passa på att berätta att jag har fått ett extrajobb, som tentamenvärd på Högskolan Dalarna. Jag var på information igår och kommer vara med på en tenta redan imorgon då en av värdarna som egentligen skulle ha varit där fick lämna återbud. Det känns spännande och nervöst då jag inte har någon aning om hur en tenta går till. Det jag kommer få göra är att hålla koll så att studenterna inte fuskar (och om de gör det skall det skrivas en anmälan om misstänkt fusk), hålla koll på toalettpauser, vägleda de som har svårt för att skapa och spara dokument osv. Ganska simpelt. Morgondagens tenta är på campus, annars är det på distans.
Högskoleansökan
Publicerat den
En vecka har gått sedan slussarna till höstens högskoleutbildningar och kurser stängdes. Jag har valt att söka till hela 8st utbildningar och då är den som blev inställd p.g.a. ändrade förutsättningar borträknad (folkhälsovetenskapliga programmet, som var mitt femtehandsval). Nedan kan Ni se vad jag har sökt Val 1-6 är på distans och 7-8 på campus.
Val 1-6 är på distans och 7-8 på campus.
Vi skall...
Publicerat den
Jag hade tänkt att jag skulle bli bättre på att uppdatera, men det gick inte så bra som jag trodde 
Det har hänt ganska mycket på sistone som jag inte har velat dela med mig av då det har varit väldigt privat. En sak vågar jag dock berätta och det är att vi skall förlova oss! 
Jag har velat göra det länge och pikade om det för kanske
18 månader sedan, men Mikael ville vänta då han tyckte att man inte behövde göra allt på en gång (vi flyttade ju ihop och startade bebisverkstaden efter en månad), att det kunde vara roligt att ha någonting att se fram emot. Han ville också vänta på rätt tillfälle.
Jag är väldigt öppen med hur jag vill att framtiden skall se ut medan Mikael är precis tvärtom. Han har aldrig varit den som har pratat om vår framtid tillsammans, men efter att jag kom hem från min helg i Smedjebacken sade han att han vill spendera resten av sitt liv med mig och då kom också frågan om jag vill förlova mig med honom. Jag har svarat ja och vi var till Guldfynd för att prova ringstolekar härom veckan Jag skall få vara med och välja ringar (har hittat flera som jag gillar) och när det är gjort vill Mikael ta över. Han har sagt att han vill överraska mig Hur och när han kommer göra det får bli en gåta. När vi väl har växlat ringar kommer vi bli fotograferade av en fotograf (kurskamrat) här i Falun.
Blir det tillökning, tro?
Publicerat den
Jag måste bara få dela med mig av någonting roligt Jag har ju två kaniner här hemma, en hane och en hona. De har älskat varandra från första stund, men aldrig visat något intresse för att para sig... förrän igår! Malte verkade allmänt speedad under sena kvällen och efter en stund började han springa runt Millie och putta på henne. Jag förstod direkt att han hade någonting i görningen då han inte brukar göra så, men jag var osäker över om han faktiskt ville para sig med tanke på att han aldrig har gjort några försök tidigare eller om han bara ville leka. Jag blev lite förvånad, om jag skall vara ärlig.
Jag har ju två kaniner här hemma, en hane och en hona. De har älskat varandra från första stund, men aldrig visat något intresse för att para sig... förrän igår! Malte verkade allmänt speedad under sena kvällen och efter en stund började han springa runt Millie och putta på henne. Jag förstod direkt att han hade någonting i görningen då han inte brukar göra så, men jag var osäker över om han faktiskt ville para sig med tanke på att han aldrig har gjort några försök tidigare eller om han bara ville leka. Jag blev lite förvånad, om jag skall vara ärlig. Åh, jag har längtat så efter den här dagen! Tänk om vi har små kaninungar om ett par veckor (kaniner brukar vara dräktig i ca 30 dagar). Små mini-Malte
Standardinlägg menstruation
Publicerat den
Vi är på: 28:e försöket
Senaste mensens första dag: 7/4
Senaste menscykeln: 33 dagar
Beräknad icke-mens (BIM): 9/5
Hjärta och lungor
Publicerat den
Det blev ett besök till vårdcentralen tidigare idag för att kolla att hjärta och lungor är som de skall. Jag var rädd att hjärtat skulle slå oregelbundet då jag upplever att det ibland rusar iväg i situationer där det inte borde göra det, men undersökningarna visade på motsatsen (fick bl.a. göra ett EKG). Det såg nästintill perfekt ut, likadant vad gäller lungorna och blodtrycket. Nu återstår det att se vad blodproverna säger. Jag skulle bli förvånad om Hb är normalt, men jag har ju en tendens att ha fel vad gäller prover och undersökningar så det kommer säkert se bra ut det också...
Veckan som har varit
Publicerat den
Vad roligt att Ni kikar förbi fast jag inte har skrivit något på ett par dagar! Det har hänt väldigt mycket den senaste veckan. Jag var bl.a. till samtalsmottagningen i torsdags och det gick väl ganska bra. Jag fick börja med att kort berätta om när depressionen tog fart och vad som har hänt på vägen. Jag berättade om relationen till min familj, mobbningen, misshandeln, skolan och förhållandet med Mikael. Samtalsterapeuten sade att det är otroligt vad mycket jag har varit med om, att ingen skall behöva gå igenom det jag har fått gå igenom. Hon sade att det dock märks att jag är en stark person, att jag har lärt mig av mina erfarenheter och omvandlat de till någonting positivt. Det är trots allt tack vare dessa som jag är den jag är idag.
Det har hänt väldigt mycket den senaste veckan. Jag var bl.a. till samtalsmottagningen i torsdags och det gick väl ganska bra. Jag fick börja med att kort berätta om när depressionen tog fart och vad som har hänt på vägen. Jag berättade om relationen till min familj, mobbningen, misshandeln, skolan och förhållandet med Mikael. Samtalsterapeuten sade att det är otroligt vad mycket jag har varit med om, att ingen skall behöva gå igenom det jag har fått gå igenom. Hon sade att det dock märks att jag är en stark person, att jag har lärt mig av mina erfarenheter och omvandlat de till någonting positivt. Det är trots allt tack vare dessa som jag är den jag är idag. Jag vill inte berätta för mycket om vad som sades under samtalet, men jag kan säga som så att det stora problemet just nu är att jag känner mig ensam. Jag känner att jag inte kan prata om saker som jag kanske skulle behöva prata om då personen/personerna jag försöker ty mig till varken lyssnar eller vill förstå. Sen vill jag inte tynga ner andra med mina problem och då blir det ju så att man håller saker inom sig som till slut blir som en växande bubbla som bara väntar på att spricka.
Helgen valde jag att spendera hos mina föräldrar då jag kände att jag behövde komma bort och andas, tänka över vad jag vill med livet. Jag hann dock inte tänka så mycket då jag var sysselsatt större delen av tiden och det var väl ganska skönt om jag skall vara ärlig, min hjärna som annars går på högvarv... Jag tror ändå att jag har relativt bra koll på vad jag vill bara det att jag inte riktigt vet hur jag skall ta mig dit eller i vilken ände jag skall börja. Det är så svårt att ta det där första steget. Skall man eller skall man inte? Hur som helst så bestod min helg av att tatuera mig och träffa folk som jag inte har sett på länge. Mikael var väl inte överförtjust när jag kom hem och berättade att jag hade skaffat en till (han ogillar tatueringar. Man förstör en redan fin kropp, säger han). Jag är dock nöjd Det blev ännu en text. You can't live a positive life with a negative mind står det på höger revben. Jag har en ganska hög smärttröskel, men det här gjorde ont så inåt helvete! I början kändes det helt okej och jag tänkte att om det inte blir värre än så här kan jag ta mig igenom det utan problem, men då började hon såklart på nedersta raden. Den översta var inte att leka med alltså. Det kändes nästan som att någon försökte skära bort huden på mig. Om jag hade fått bestämma hade vi tagit pauser flera gånger i minuten. Haha! Fint blev det i alla fall och det är väl det som är huvudsaken
I tisdags fick jag ett samtal från en läkare på vårdcentralen. Han förklarade att det är han som har fått ta över mitt ärende då läkaren jag besökte för mina bröstbesvär numera är mammaledig. Han ställde några frågor om mitt senaste besök och konstaterade att vi behöver kontrollera hjärta och lungor, så det skall jag göra på måndag. Hormonproverna som togs var förövrigt normala. Jag som var säker på att de skulle hitta någonting.
Idag fick jag hem ett brev från Handels (facket). De har tagit beslutet att godkänna min ansökan om inträde i a-kassan, fr.o.m. 1/4. Jag kan med andra ord börja söka a-kassa så snart jag har varit till arbetsförmedlingen och fått ett papper som jag har tappat bort här hemma... Jag tror att jag måste kontakta facket också och se så att jag inte har glömt någonting. Ansökan om inträde, anmälan om arbetslöshet och arbetsgivarintyg är inskickade. Det borde inte vara mer än det där pappret från arbetsförmedlingen, men man vet aldrig. Det skall ju vara ett evigt krångel med allt. Det känns som att vissa saker börjar gå åt rätt håll i alla fall och skönt är väl det.
Helgen valde jag att spendera hos mina föräldrar då jag kände att jag behövde komma bort och andas, tänka över vad jag vill med livet. Jag hann dock inte tänka så mycket då jag var sysselsatt större delen av tiden och det var väl ganska skönt om jag skall vara ärlig, min hjärna som annars går på högvarv... Jag tror ändå att jag har relativt bra koll på vad jag vill bara det att jag inte riktigt vet hur jag skall ta mig dit eller i vilken ände jag skall börja. Det är så svårt att ta det där första steget. Skall man eller skall man inte? Hur som helst så bestod min helg av att tatuera mig och träffa folk som jag inte har sett på länge. Mikael var väl inte överförtjust när jag kom hem och berättade att jag hade skaffat en till (han ogillar tatueringar. Man förstör en redan fin kropp, säger han). Jag är dock nöjd
Det blev ännu en text. You can't live a positive life with a negative mind står det på höger revben. Jag har en ganska hög smärttröskel, men det här gjorde ont så inåt helvete! I början kändes det helt okej och jag tänkte att om det inte blir värre än så här kan jag ta mig igenom det utan problem, men då började hon såklart på nedersta raden. Den översta var inte att leka med alltså. Det kändes nästan som att någon försökte skära bort huden på mig. Om jag hade fått bestämma hade vi tagit pauser flera gånger i minuten. Haha! Fint blev det i alla fall och det är väl det som är huvudsaken I tisdags fick jag ett samtal från en läkare på vårdcentralen. Han förklarade att det är han som har fått ta över mitt ärende då läkaren jag besökte för mina bröstbesvär numera är mammaledig. Han ställde några frågor om mitt senaste besök och konstaterade att vi behöver kontrollera hjärta och lungor, så det skall jag göra på måndag. Hormonproverna som togs var förövrigt normala. Jag som var säker på att de skulle hitta någonting.
Idag fick jag hem ett brev från Handels (facket). De har tagit beslutet att godkänna min ansökan om inträde i a-kassan, fr.o.m. 1/4. Jag kan med andra ord börja söka a-kassa så snart jag har varit till arbetsförmedlingen och fått ett papper som jag har tappat bort här hemma... Jag tror att jag måste kontakta facket också och se så att jag inte har glömt någonting. Ansökan om inträde, anmälan om arbetslöshet och arbetsgivarintyg är inskickade. Det borde inte vara mer än det där pappret från arbetsförmedlingen, men man vet aldrig. Det skall ju vara ett evigt krångel med allt. Det känns som att vissa saker börjar gå åt rätt håll i alla fall och skönt är väl det.
Det har hänt en hel del annat, men jag anser att det är för privat för att blottas här.
