Besök på Kvinnokliniken
Publicerat den
När jag kom dit gick vi igenom hur länge jag ätit p-piller, om jag har pojkvän och isåfall hur länge vi har varit tillsammans, när smärtan uppstod osv osv eftersom jag ännu inte hade någon journal. Efter att barnmorskan fått all nödvändig information fick jag genomgå en gyn.undersökning och ett vaginalt ultraljud, och trots att det gjorde ont när hon förde ultraljudsstaven till min högra sida såg allting bra ut. Barnmorskan konstaterade dock via ett urinprov att jag har bakterier i underlivet och det är inte första gången jag har drabbats av det. Jag råkade nämligen ut för samma sak för snart 2 år sedan och vad det beror på har jag ingen aning om, men jag skulle anta att det kommer från sexuell kontakt.
Det gjordes även ett cellprov, ett klamydiatest och ett graviditetstest. Graviditetstestet av negativt (som jag visste att det skulle vara) och de andra resultaten vet jag faktiskt inte. Om det visar sig att de också är negativa så kommer jag inte att få reda på det, utan jag kommer endast att bli underrättad om resultat ifall de visar några ändringar. T.ex. om cellprovet visar att bakterierna ökar osv. Då får jag hem ett brev om det och eventuella recept på mediciner.
Vad det är som orsakar smärtan i livmodern kunde barnmorskan inte säga, men förutom bakterierna så är allting som det ska och jag kommer därför att börja med mina p-piller igen efter nästa mens. Jag slutade nämligen att äta dem i lördags efter blödningen då jag ville ha svar från detta besök först. Nu vet jag dock att jag inte behöver vara orolig, så jag får pina mig själv att äta p-piller ett tag till. Jag har iaf konstaterat att de har något samband med smärtan eftersom jag endast har ont när jag äter dem. Inte annars.
De gånger jag får ont i fortsättningen blir det att knapra värktabletter i hopp om att det ska hjälpa. Det har aldrig gjort det tidigare, så varför skulle det göra det nu? Jag tänker dock göra ett försök.
Sa du inte till om att du tror att det är p-pillrena som orsakar denna smärta? och att p-pillrerna kanske gör det värre?
Sara Hagelberg